Det har varit full fart denna vecka. I måndags hade jag mina sista utvecklingssamtal. Jag hade dessutom sparat de som jag bävade för till sist. Inte så smart, men, men. Det gick långt över förväntan så det var ju bra!!

Sen hade vi kvällskonferens i onsdags som var sisådär.Det positiva var att vi firade en kollega som fyller 60 så det bjöds på smörgåstårta. Me like! Det som blev mindre bra var att vi startade på en sak som sedan blev hängade i luften uan någon egentlig plan för uppföljning. Not so goooood!!!

Annars så flyter det mesta på. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte tränar så mycket som jag borde med Sirrah. I dag tog jag mig dock i kragen och gjorde lite uppletande. Det uppskattade Sirrah verkligen. Det var full sula ut och hämta grejer. Hon är bara för ball min lilla princessa.

Imorgon bär det ÄNTLIGEN av till Marie. Det var på väg att strula till sig även denna gång men vi hittade en lösning så imorgon bitti styr jag och Sirrah kosan till Marka i Östhammar. Det skall bli så kul!!! Skall ta med kameran och hoppas att det blir ok väder att fota lite. 

Glödlampan i hallen gav upp efter bara två veckor så jag tänkte att nu skall jag satsa på en lågenergi lampa eftersom affären runt hörnet också satsar på att bara ha dessa lampor i sitt sortement. Sagt och gjort en lågenergi lampa inhandlades och efter en del klättrande och skruvande satt den nya glödlampan på plats. Nu visar det sig att denna lågenergi lampa ger energi sparande ett nytt ansikte då den i tid och otid slockna för att någon minut senare tändas igen. Detta utan att jag håller på och ändrar strömbrytaren utan den är i på läge hela tiden. Så denna lampa gör verkligen skäl för namnet lågenergi.

I går kväll fick jag klä skott för en annan persons frustration. Det är verkligen inte roligt att bli skälld på fast man inte gjort något fel. Att någons frustration riktas mot en fast man inte har någon egen förskyllan och dessutom känna sig väldigt hotad och utsatt är verkligen INTE roligt. Att dessutom få slängt i ansiktet att man uttryckt sig puckat får en inte att känna sig bättre vill jag lova. Så dagens devis är att ta ut sin frustration där den hör hemma inte på någon oskyldig. 

I lördags så hade jag avslutning på allmänlydnad 2 som jag haft under hösten. Vi träffades ute på Kersön för att spåra. Vädrets makter var inte jätte hyggliga men det gick ok. Jag var där tidigare och la spår till Sirrah. Hade apporter i spåret för första gången.

Alla hundarna med tillhörande förare jobbade på bra i blötan. Vilka näsor våra hundar har!!!

Sirrah spårade så där. Hon blev alldeles för ivrig och sprang utan att koppla på näsan. Apporterna måste vi jobba mer med utanför spåret. Men hon var trött efter sitt spår.

Söndagen var lugn mycket lugn. Tog två ordentliga promenader i regnet med Sirrah som hade på sig sitt prickiga regntäcke. Hon är precis som Asta när det gäller täcken dvs hon bryr sig inte alls.

Ja det var min helg de inte den mest intressanta men helt ok att ta det lungt och vara lite ledig.

I dag när jag gick på promenad med Sirrah så gick jag som vanligt och filosoferade och pratade lite för mig själv. Nu så beöver jag inte tala tyst med mig själv för var och varannan person går ju runt och snackar i mobiler med bule tooth o dyl så det ser ut som de snackar för sig själva, så nu mera stirrar inte folk på mig som om jag rymt från sing sing när jag går och snackar för mig själv. Nå ja när jag gick och bara njöt av solen som faktist tittade fram på eftermiddagen så blev jag aldeles varm i kroppen när jag tittar på min älskade hund. För hon är bara helt underbar att ha att göra med. Hon är så okomplicerad och lyhörd. Jag kan ha henne lös nästan jämt hon hittar bara på små hyss inte som Kessie som stollade i väg och startade tredjevärldskriget. Vi kan passera människor och hundar utan att jag ens tänker på det. Hon tror gott om alla man möter och börjar någon att prata med henne blir hon överlycklig. Andra hundar som skäller och beter sig ignorerar hon bara och tittar upp på mig och ser undrande ut- Hur kan de skälla på söta lilla mig ser hon ut att säga. För SÖT det är hon verkligen. Hon är söt som spunnet socker min lilla prinsessa. Jag skrev det en gång förut men det tål att skrivas igen. Hon gör mig hel!!

I går var jag hemma hos Efwa med familj och avnjöt en superb middag bestående av helstekt kalkon, risotto och smörstekta jordärtskockor.

 Efwas bror D var där med sin snygga grandis kille Tarzan. Den tjusiga grandis killen var dock för stor och alldeles för burdus för att falla Sirrah i smaken. Tarzan blev dock väldigt betuttad  i Sirrah, men om man lyfter upp damens rumpa  genom att sticka in hela sitt stora huvud under fiffilutten så blir man inte så poppis.     

Här om dagen satt jag och diskuterade hund med en bekant och så kom vi in på ämnet kastrering av hund.

Jag är generellt mot kastrering av hundar om det inte är pga medicinska skäl. Jag gillar inte argumentet så som: Vi vill kastrear nu för att undvika senare problem med att han inte kommer att kunna umgås med andra hundar eller det blir så mycket lättare om han är kastrerad.

Vill man ha ett djur som är lätt att ta hand om och som inte ställer så stora krav på uppfostring så tycker jag att man kan skaffa sig en guldfisk.

Däremot om man har det jobbigt med att en tik löper fler än två gånger per år så ökar ju riskerna för livmoderinflammation markant då tycker jag att man kan kastrear sin tik. Eller om man har jobbigt med sin hane och man har jobbat med dessa problem men man kommer inte längre så ok. Har hanen problem med prostatan så är det ju inget att diskutera. Men att göra det i förebyggande syfte kan jag inte riktigt köpa. Men nu kommer vi till hycklar biten. Har man blandras så tycker jag absolut att man skall kastrera både tikar och hanar och vad gäller katter är jag för kastrering oavsett kön, på hästsidan är jag oxå för kastrering av hingstar, så jag är lite av en hycklare. Kanske inte så lite heller??!! Men det står jag för.

Varför är jag så emot att kastrera hanhundar då???? Jag kan i ärlighetens namn inte riktigt förkla och jag har inga bra argument. Tror att det handlar mycket om kultur. För ca 15 år sedan så fick man inte kastrera hanhundar om inte speciella skäl förelåg. Hade hunden mentala problem så var man tvungen att få ett utlåtande av veterinär och/eller "hundtränare" för att få genomföra kastreringen.  Vet att vi hade bekanta som kastrerat sin dalmatinerhane och det var lite av en sensation och det hade varit en ganska lång process innan de fick kastrera honom.

Så ja jag är en hycklare när det gäller kastrering av hundar.

Det tycks gå troll i att Marie och jag skall få till en date. Först gick min bil "sönder" sedan blev Marie sjuk och nu har hennes man blivit sjuk. Va???? Det känns som om någon eller något vill förhindra att vi träffas.

I morse på promenaden så mötte vi en liten kille på ca 3 år som tillsammans med sin pappa var på väg till dagis. Sirrah går förbi och tittar lite nyfiket på pojken. Som lite förskräckt pekar på Sirrah och säger : Pappa hunden har blod i pannan, såg du pappa, blod!!!

Det var inget blod bara Sirrahs rosa gummiband som hon har i luggen.