I dag på eftermiddagen var jag ute med Sirrah på promenad och vid två tillfällen kommer det lösa chihuahuor framspringade till mig och Sirrah. Båda gångerna (olika hundar och olika tillfällen) är Sirrah i koppel och hon är ju en snäll och nyfiken dam så hon gjorde inget väsen av sig det gjorde dock de båda chihuahuorna. Mattarna ropade förgäves på sina små älsklingar som högaktningsfullt sket i sina mattar. Jag sa inget (för ovanlighetens skull Jag brukar kunna vara riktigt bitsk speciellt när jag hade Kessie sointe uppskattde påhälsning av främlingar) utan fortsatte att gå med en lite motsträvig Sirrah. Efter en stund kommer mattarna i kapp oss lite röda i ansiktet av ansträngningen att faktiskt röra sig lite fort mot oss då jag ju fortsatte att gå och försöker att fånag sina små älllsklingar utan speciellt gott resultat. tror ni att jag får en ursäkt???!!! Nej inte ett ord de tar sina hundar under armen och bara går.  Den ena som var jävligt ettrig triggade igång Sirrah lite så när jag hade lessnat så lät jag henne göra en rusning mot vavvan i koppletslängd, gissa om den matten blängde surt på mig. jag hade go lust att säga nästa gång släpper jag min hund så kan den jaga din vovve till Korpilombolo.

Jag undrar bara hur man tänker om jag hade en liten hund så skulle jag bli riktigt rädd om den drog fram till främmande stora hundar man har ju ingen aning om de är snälla. Om det nu skulle hända så kan man vell kosta på sig att säga ursäkta.