Man har en kanon bra tik på alla plan. Hon är bra mentalt, härlig att jobba med och man har kommit ganska långt inom både bruks och lydnad. Hon är även riktigt snygg. Hon  har fria höfter och arbågar. Man kan nog säga att hon abslout är en kandidat för avel.

Hon blir tre och man har hittat en hane som motsvarar de krav man har så man bestämmer ett möte. De unga tu verkar definitivt gilla varandra men när de ska till och para sig så vill inte tiken. Inget tvång förekommer och tiken går ut löpet. Okej vi väntar till nästa löp vi var kanske fel i tiden.

Nästa löp kommer och man gör utstryk för att vara säker. De unga tu träffas och gillar fortfarande varandra men tiken vill INTE para sig. Inget tvång. åter går tiken ur löp och nu betsämmer man att på nästa löp då inseminerar vi istället!

Nu hänger jag inte med i resonemanget längre. En tik som inte vill para varför vill man riskera att  låg könsdrift skall föras vidare till nästa generation. Kan man inte lyssna på naturen och säga: jätte trist men det är inte meningen att denna tik ska ha valpar. Som tur är så gör den veterinär som anlitas för inseminering en grundlig undersökning och hittar anatomiska fel på tiken som gör naturlig parning och även valpning omöjlig. Tack för detta!!!!! Får gröna utslag i musen när jag tänker på vad som kunde ha hänt om tiken blivit dräktig vid inseminationen huwa!!!