Den 15 september var det dax för agility på hemmaklubben Haninge BK. De lopp som vi skulle springa var ett agilitylopp och två hopplopp. En vecka innan tävlingen var jag osäker på om jag skulle kunna genomföra den då jag hade så inåt h***te ont i min vänstra vad. Men tack vare en föredetta kollega som sadlat om och jobbar med LED ljusbehandlingar så var min vad fit for fight.

Dagen startade i ottan. Jag var på klubben 7:15 då jag skulle vara funktionär innan mina lopp. Jag stationerades som inropare tillsammans med klubbkompis Ingrid. Vi jobbade bra tillsammans. Dagen flöt på riktigt bra med fint väder.

Så var det äntligen dax för Sirrah och mig att sätta fart.  Agilitybanan såg bra ut några klurigheter med det ska det ju vara. Vi fick en bra start och Sirrah tog kontaktfälten på både balansen och A-hindret vilket vi haft lite problem med den senaste tiden. Det flöt på bra tills vi kom till gungan. Sirrah hade full speed och stannade inte utan hoppade av gungan. Jag trodde att hon skulle bli lite rädd efter det men icke sa nicke, det var jag som tappade lite fokus och tabbade mig så hon tog ett hinder från fel håll så DISK. Kände mig jätte nöjd med loppet då hon haft härlig fart och attityd. Hon är så rolig att köra när hon är så på!

Ladda om för första hopploppet. Även detta en trevlig och bra ban med flyt och någon klurighet. Vi satsade från start och det höll hela vägen. Det blev en nolla och vi tog vår sista pinne i hopp 1:an.  Sirrah hoppade dock väldigt stort och högt så klubbkomips och personliga coachen Gunilla satt brevid banan med hjärtat i halsgropen och hjälpte till med hela sin kropp för att vi skulle lyckas.

Ingen rast ingen ro för det var snart dax för andra hopploppet.  Denna bana var ingen lek vid starten. På en rak linje var det hinder, långhoppet  och lång rak tunnel. Då vi måste starta samtidigt så visste jag att det skulle bli tufft för mig att hinna med med min korta krumma bulldogben. Och när vi startade så så fick Sirrah stanna och vänta in mig efter tunneln. I övrigt flöt det på fint vi fick dock en rivning men super nöjda är jag. Vilken lycka.

Är så glad över att vi kommit så långt på så kort tid. Vi ( jag o Sirrah) började med agility för ca 1,5 år sedan. Vi var båda helt gröna på detta område men tack vare min vän Gunilla som peppat, stöttat och hjälpt oss har vi kommit jätte lång. Tack Gunilla!