I vissa lägen har jag en riktigt låg smärttröskel.

Noppande av ögonbryn är ett sådant läge. Till min stora lycka (not) har jag ju ögonbryn som en neandertalare dvs riktigt buskiga och mörka..

Så  för några dagar sedan tog jag mod till mig och bokade en tid för att tråda mina ögonbryn. Enligt vissa källor så skall det göra mindre ont att tråda än att noppa med pincett.

Ja nu är det i alla fall gjort!!! Gjorde det ont? Ja men det var en överkommlig smärta och resultatet blev mycket bra.

Så jag kommer att våga gå dit igen och få ögonbrynen trådade.

Ja inte riktigt ännu men jag har påsklov vilket är såååå skönt. Jag har tagit det lungt och gått långa härliga promenader med Sirrah. har även hunnit med att träna lite lydnad och det har gått ganska bra.

I dag har jag varit hos tandläkaren och som ni trogna läsare vet så har ju min tandläkare haft fräckheten att gå i pension så det var nu dags att ta tjuren vid hornen och träffa den nya tandläkaren. ja eftersom jag sitter här och skriver så överlevde jag detta möte. Skämt å sido så känns det helt ok.

Det är jag de!!! I alla fall enligt min gode vän Helen.

Varför denna ankalgelse (som definitivt är befogad) ?

Jo för förra lördagen när jag tog min kvällsrunda vid 11-tiden med Sirrah så utspelade sig följande scen.

Sirrah går på en gräsplätt utanför en port och nosar. Jag har henne kopplad och hon gör varken nr 1 eller nr 2. Då kommer en kvinna i ca 50 årsåldern och säger i en  inte allt för vänlig ton:  Hur fan kan du rasta hunden på en gräsmatta utan för ett hus?!

Jag blir ganska perplex och svarar: Men hon har ju inte gjort något???

Kvinnan i en ännu otrevligare ton: Hundar pissar och skiter överallt. Det är såå äckligt!!!

Jag något irriterd: Ja och hade min hund skitit här så hade jag plockat upp skiten.

Kvinnan: Ja men om hon pissar då??!

Jag: Ja men det försvinner ju ner i gräsmattan!!!

Kvinnan: hundar pissar och skiter överallt så äckligt, så du ska inte rasta din hund här!!!

Nu så brinner det i huvudet på mig och jag vänder mig och börjar gå mot kvinnan och ( detta är jag inte så stolt över skall jag villigt erkänna!!!) SKRIKER som en Bansheee: Du ska bara hålla käften din jävla kärring jävel!!!!!

Kvinnan försvinner nu fort in i porten.

Ja vad skall jag säga. Det var vell inte det bästa sättet att bemöta kvinnan men jag blir så förbannad när man drar alla hundägare över en kam. Jag håller ordning på min hund, jag plockar upp skiten efter henne och lägger ner mycket tid på att uppfostra min hund  så att  hon fungera i samhäller och jag tar hänsyn. Då blir jag riktigt arg när jag får klä skott för att andra hundägare beter sig som skrutt.

Jag tycker också att det är höjden av slöhet att inte plocka upp skiten efter sin hund och nu när snön har försvunnit är det såååå äckligt med allt bajs!!!

Men skyll INTE på mig för jag plockar upp!!

Av en händelse så började jag kolla på en film på tv i går som handlade om denna underbara speciella kvinna. Hon är autistisk och har kämpat för att nöt kreatur skall behandlas på ett humanare sätt från att de föds och hela vägen fram till slakt. Jag blev så tagen av Clare Danes porträtt av denna udda kvinna. Har ni möjlighet så kolla in denna film. Det är obetalbart när Tempel bygger en maskin som får henne att lugna ner sig maskinen baseras på en fålla som man spänner fast nötkreatur när man skall vaccinera dem. Gissa om människor i hennes omgivning blir förskräckta och förfärade.

Jag har fallit för trycket!!!!

Efter att i ca 10 års tid varit ägare till en wheaten så har jag krupit till korset och inhandlat ett trimbord och galge!!! Ja ni läste rätt: ett trimbord. Jag ska ju under våren bli vänstervarvare (gud be vars) och ställa ut min skönhet Sirrah och då (efter påtryckningar från Marianne) så köpte jag mig ett trimbord.

När jag var och hämtade bordet på Reimersholme fick jag även en fin bonus i att träffa Sirrahs mormor Aida och halvbror Dobbi. Kul att se dem och Dobbi blev jätte glad!!! Aida var lite mer fundersam men efter att jag mutat med lite frolle så var det ok.

Ibland undrar jag hur andra hundägare tänker. De verkar tro att andra skall lösa deras problem och att alla andra hundar är snälla.

Här om morgonen när jag var ute med Sirrah så går jag på en stor "äng" och ser på långt håll en kvinna komma gående mot oss med sin hund lös. Hunden är ca 20-30 meter från kvinnan och springer och busar med en pinne. Jag har även Sirrah lös men hon är runt mig ca 3-4 m från mig. Vi går mot varandra och kvinnan gör ingen som helst ansats att kalla in sin hund närmare sig så jag kopplar Sirrah för att markera att jag inte är intresserad av att våra hundar skall träffas. Ingen reaktion hos den mötande kvinnan och nu är hennes hund ca 15 meter från mig och Sirrah, kvinnan är ca 50 meter bort.

Nu ropar jag att hon skall kalla in sin hund. 

 -Wilma, Wilma hör jag henne ropa.

 Hunden reagerar inte utan ökar farten mot oss och kommer nu fram. Jag ser att det är en borderterrier som kan va runt 6-9 mån. Den lilla far runt oss som en liten vessla och jag vill inte vara så brysk som jag brukar när jag skrämmer bort andra hundar. Sirrah far också runt i kopplets längd. Kvinnan gör ingen som helst ansats till att öka farten för att komma och ta sin hund.

Nu ruttnar jag och ropar till henne: Nu skiter jag i detta och släpper min hund så kan du lösa problemet och jag tar inget ansvar för vad som händer!!

Jag får INGEN reaktion från kvinnan så jag släpper Sirrah och går. Hundarna leker ta fatt runt några buskar och ser inte att jag går.

Jag hinner gå ganska lång ca 100m innan kvinnan är framme hos hundarna som har skit roligt och leker som bara den. jag vänder mig om och ropar på Sirrah men hon är så inne i leken. Kvinnan försöker förgäves fånga sin lilla vovve. Efter en liten stund blir det en kort paus i lekandet och jag kallar åter på Sirrah , som nu kommer som ett skott, det gör även den lilla borderterrien. Kvinnan står kavr ca 200m bort och gör INGENTING!!! Ja det finns ju inte så mycket hon kan göra men hon börjar inte ens gå mot oss för att försöka haämta sin hund.

En del av mig har lust att bara koppla min hund och gå och jag är ganska övertygad om att den lilla borderterrien kommer att följa med oss för sin matte skiter lilla Wilma fullständigt i. Men min goda sida vinner och jag kopplar bara Sirrah och står still. Kvinnan gör fortfarande ingen ansats att komma och hämta sin hund. Jag bestämmer mig för att schasa iväg lilla Wilma och denna gång lyckas det och hon börjar springa mot sin matte som plötsligt fått tillbaka sin talförmåga och ropar på sin hund.

Ja jag vet att jag var ganska taskig men jag är sååå trött på andra hundägare som inte har koll på sina hundar.

Hade jag haft Kessie i ställer för Sirrah så hade hon försökt att äta upp lilla Wilma och då hade det nog blivit annat ljud i skällan. Jag hade fått sååå mycket skit för min arga hund.

I dag när Sirrah och jag var ute på promenad så hittade hon en napp och självklart kunde hon inte låta bli att ta nappen. Hon var faktiskt ganska söt där hon gick med nappen i munnen. Efter en liten stund möter vi två tjejer i ca 7 årsåldern. De tittar nyfiket på Sirrah och den ena säger: Titta va gulligt hunden har en napp i munnen!!! Den andra frågar då mig: Är hon nyfödd????

   Det är så häftigt att se barn och djur tillsammans. De kommunicerar utan ord men förstår varandra ändå. Här kommer en bild på min kopis Cissis dotter Jonna tillsammans med Sirrah och sedan en bild där Jonna agerar medlar mellan Sirrah och katten Sigrid som var väldigt tveksam mot Sirrah.