Gunilla och jag har ett uttryck för hundar som kommer på kurs där man tar sig för pannan och undrar hur detta kommer att sluta.

Hundar som av en eller annan anledning gått sina ägare ur händerna. De flesta av dessa Herrejösses hundarna som vi kallar dem blir med träning riktigt trevlig och till stor glädje för sina ägare men när man startat kursen så hade man sina tvivel. Några av Herrejösses hundarna kommer nog tyvärr till himlen ganska snart.Tänkte nu berätta om ett par Herrejösses hundar som just jag och Gunilla hade på kurs. De startade på valpkursen och fortsatte sedan på allmänlydnad. Dessa hundar var två kullsyskon av raserna dobbis/rottis. Paret som hade dessa "små" änglar var i medelåldern och de var deras första hundar. Självklart hade man valt att köpa en tik och en hane för de var de sista som var kvar i kulle och de var ju sååååå söta. Puh!

Vid första tillfället på kursen så demolerade de nästan bilen då vi skulle ha lite teori. Syskonen blev helt tokiga när de lämnades ensamma för första gången i sitt liv ca6 mån. När vi sedan klev ut på planen och delade gruppen i två delar fick hundarna åter panik då de ALDRIG varit längre ifrån varandra än ca 10 meter. De skrek nästan i panik över att inte se varnadra. Ägarna stretade dock på med sina slynglar och försökte gör det bästa av situationen och på slutet av kursen så hade de någorlunda koll på sina hundar och de kunde faktiskt koncentrera sig och jobba i varsin grupp.

När de sedan kom tillbaka på allmänlydnaden hade hundarna vuxit en hel del och var nu två ganska bastanta, starka och väldigt ystra unghundar. När vi träffades första gången kom kvinnan som var ganska liten och späd gående nej hon släpades fram i geggan av sin lilla Kickan med kopplet lindat runt sin egen kropp för att orka hålla hunden. Leran formligen sprutade runt ekipaget. Att kvinna lyckades stå upp var för mig en gåta. Väl framme vid mig och de andra deltagrna stannar hunden och kvinnan tittar upp på mig. Högröd i ansiktet och svettig säger hon - Detta är veckans pers!! jag kunde inte annat än att hålla med!!

Detta var bara ett exempel på hur en Herrejösses hund kan vara.

 

Efwa

8 mars 2010 19:20

Jag sr det hela framför mig och vet precis vad du menar. Det häftigaste är när det faktiskt går vägen.

Kommer du ihåg den där labben som vi hade med på kursen? Det var en herrejösseshund även om den inte var så mycket som dem du skriver om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat att sluta med denna blogg då jag känner att jag inte riktigt har tiden eller inspirationen till att hålla den så uppdaterad som jag vill. Jag och en vän till mig har dessutom startat en bokblogg tillsammans så.... Jag hoppas att ni...

Vill börja med att säga att bloggen nu har nytt namn : Myggan, Sirrah och Hedwig   Hedwig har nu bott hos oss i ett par dagar och någon form av vardag har infunnit sig. Nu kommer jag troligen att få äta upp dessa ord men Hedwig är en väldigt lätt...

I fredags efter jobbet åkte jag och hämtade min efterlängtade lilla valp. Nu när det äntligen var dax ( jag har ju väntat med att ta hem henne tills jag gick på sommarlov) så kände jag mig väldigt nervös. Man kan ju tycka att jag borde vara lugn då d...

I går gick jag och Sirrah en heldagskurs för Annica Aller och det var jätte givande.  Vi började med att presentera oss och berätta lite om vad vi ville ha hjälp med.  Ja sa att det som vi har bekymmer med just nu är gungan och att hon på tävling hop...

Fastjust nu känns det som en lååång väntan och att den är för lång.  Nu är det bara 11 dagar kvar tills Hedwig flyttar hem till mig och Sirrah.  I går tjuvstartade vi liye genom att Sirrah fick träffa Hedwig och vi gick en liten runda tillsammans. En...