Dagen innan julafton dimper det ner en liten pamflett från min tandläkare  L Linnarson där han har fräckheten att tala om att han tänker gå i pension. VA??? Som så många andra så tycker jag att det är lite jobbigt att gå till tandläkaren så det känns lite jobbigt att behöva byta.

Han presenterar den person som han nu lämnar över sin praktik till. Den killen ser inte ut att vara torr bakom öronen (skämt)

Nu skall jag berätta historien om tandläkare Linnarson och hans inflytande över min familj och släkt. Det hela började när pappa var i 35 årsåldern och träffade Linnarson för första gången och han konstaterade att nästan alla pappas tänder var lösa dvs han hade drabbats av tandlossning. Det var bara att ta fram skalpellen och börja operera för att han skulle få behålla sina tänder. Två eller tre tänder gick inte att rädda men resten. Jag kan fortfarnde komma ihåg när pappa kom hem efter dessa operationer som var riktigt jobbiga och bara gick raka vägen till sängen.  Alla operationer lyckades och pappa har sina tänder i behåll.

Pappa har sedan dess talat sig varm för Herr Linnarson och rekommenderat honom till släkt och vänner. Jag tror att genom åren har pappa rekryterat ca 30 patienter till Linnarson.

Så det var som sagt en sorgens dag när den lilla pamfletten damp ner i brevlådan.

Vi planerar ev att hålla en avskeds middag för Herr Linnarson med alla patienter som ingår i våran bekantskapskrets.