Livet är inte på topp just nu. Har ju dragits med en envis hosta och var på ett återbesök hos läkare i måndags och fick bara beskedet att den spiriometri som jag gjort tre veckor tidigare inte visade någonting. Känns lite tröstlös. Nåja jag ska vidare på en lungröntgen och på en större astmautredning på en special mottagning på Sabbatsberg. Döm av min förvåning när det redan i torsdags damp ner en kallelse i posten till astma utredning i början av maj. Håller tummarna för att jag kan få något svar på vad denna evinnerliga hosa beror på.

Kan även känna mig lite ensam och kan sakna tvåsamheten och inte blir man gladare av att jag började titta på en dokumentär om psykiskt krigsskadade amerikanska soldater. Fy förbövelen säger jag. En kommentar som etsade sig fast hos mig var när en ung soldat säger : "Jag är bara 22 år men har nog dödat minst 30 personer. Det jag har gjort får man medalj för inom det militära, hemma skulle jag klassas som massmördare och troligen dömas till döden. Det är jobbigt att gå och bära på dessa tankar." 

Mitt hjärta blöder när jag hör honom säga detta.

Ett annat citat från en kvinna som jobbar med att hjälpa hemvändande soldater är också tänkvärt." Alla soldater som deltar i krig blir sårade på ett eller annat sätt." 

I programmet får man även träffa några killar som är 18 år och om några veckor skall ut i kriget i Irak. 18 år då är man ju bara barnet och dessa barn skall ut i krig.

I dag när jag var ute och gick med Sirrah så såg jag den första sädesärlan. Så trots att det känns som Kung Bore fortfarande står bakom knuten och tittar fram mellan varven så ser jag fler och fler vårtecken. Vad är planerat för våren då?  Nästa söndag skall jag ställaut Sirrah i Västerås. Det skall bli kul då flera kompisar ska dit.  Första helgen i maj skall jag vara hjälpinstruktör på en agilitykurs. Skall bli riktigt kul. Sen har jag inte bokat något men ska kolla på lite agility tävlingar kan vara kul att komma igång.