I går kväll for jag och hund till U-C för lite middag och film. Vi skulle kolla på Red Riding Hood.

Hur var filmen då?. Nja den kunde varit bättre nu var den lite hoppig och allt gick i ett rasande tempo. Det var häftiga färger och suggestiva miljöer men varulven var inte speciellt bra gjord. Ok underhållning.

Vi hade dock en trevlig kväll.

Här om dagen tog jag tjuren vid hornen och badade Sirrah. Det var rigtigt läääänge sedan sist. Nå ja nu var det hög tid plus att jag köpt nytt schampo och balsam som skulle testas. sagt och gjort. När jag stod där halvnaken i fällknivsställning i duschen så insåga jag att det pälsrengörings attiraljerna kom från frankrike och alltså hade all text på franska. Så nu var goda råd dyra jag försökte tyda texten med min urusla och då menar jag urusla skola franska. när jag trodde att jag lyckats klura ut vad som var schampo och vad som var balsam så började tvagning av hund. Schampot löddrade väldigt bra och luktade gott tyckte dog att det hade lite tjock konsistenas men men fransmän. Sirrah blev ren och fin pälsen blev fin och glansig men ja jag hade en lite ganagande tanke i bakhuvudet ang schampot så jag bestämde mig för att kolla i webbbutiken där jag köpt pälsvårdsprodukterna och gissa vad jag såg??!! Jo det eminenta men lite trögflytande schampot var ju BALSAM och det lite rinniga balsamet var SCHAMPO. Nå ja trots den "lilla" missen blev Sirrah riktigt ren och fin. Resultatel blir nog ännu bättre nästa gång eller vad tror ni???

Tänk att det gått 10 år sedan terrordådet mot New York. jag kan fortfarnde komma ihåg hur jag satt framför tv plan nr 2 närma sig Twin Tower och tänkte att detta är inte sant!!! Hur kan detta hända??

Ja hur kunde detta hända?!

Det har varit tyst i bloggen ett tag men inte pga att det inte hänt något utan tvärt om. Jag har haft fullt upp. En mycket kort resume.

Måndag hade jag föräldrarmötet från helvetet!!!! Två mammaor var mycket otrevliga pga ett mobbingärende och skapade en minst sagt jobbig stämning på mötet. Fy fan!!!

Tisdag: planerade lektioner och tränade lite med hunden som den 2 september fyllde 3 år. Hon har blivit stor min lilla plutta.

Onsdag:en av mammorna kommer till skolan och beter sig på ett minst sagt olämpligt sätt . Skriker och gapar och lever rövare när det finns elever i skolan. Inte ok!!!

Torsdag: Får reda på att min vän Marie brutit ryggen och nyckelbenet. Det var inte så farligt som jag först trodde utan hon hade brutit två utskott på en kota och var sjukskriven 6 veckor. Det skulle bli helt bra. Nu kunde jag andas ut, för jisses va rädd jag blev. På kvällen var jag på en mycket trevlig middag och kom hem sent.

Fredag: somnade framför tvn som en klubbad säl.

I kommunen jag bor Sundbyberg så bestämde man för en tid sedan att ansökan om boendeparkering och inhandling av månadsmärken till detta skulle datoriseras för att enligt kommunen öka servicen och tillgängligheten. De personer som inte har dator eller som inte ville lämna ut sitt person nr via dator skulle ges möjlighet att köpa månadsmärken till boendeparkeringen på kommunens huvudbibliotek!!! Vilken fantastisk ide!!!!! Nej det tycker inte jag.

Nu kommer jag att berätta vad som hände mig. Jo jag försökte via datorn köpa ett månadsmärke men lyckades inte då datorn upprepade att mitt tillstånt inte var giltigt, men enligt tillståndet i min bil är det giltigt till december. ja ja jag åker vell till biblioteket och ordanr ett istället då. sagt och gjort i tisdags efter jobbet tråcklade jag mig fram till biblo. När jag kommer in är det två före mig i kön. Den mycket förvirrade och extremt långsamma bibliotikarien ( lessen men farmacefter och biblotikareier är nog någon form av snigelhybrid för långsammare människor går nästan inte att hitta) började bli riktigt stressad då kön snabbt växte bakom mig. Hon försöktte flera gånger med att ringa på förstärkning. Nåja killen som stod först i kön behövde hjälp med sin boende parkering och efter vad jag tyckte var en evighet så fick han alla sina papper och kvitton. Då var det dags för damen före mig som inte förstod hur man använder kopieringsmaskinen att få hjälp. Den nu nästan hysteriska biblotikarien går förbi mig och viskar att hon att hon bett om hjälp och att hon strax kommer tillbaka. Nu har kön vuxit till ca 10 personer som står och skruvar på sig och suckar.

Nu är det äntligen min tur. Nehej inte fungerar det att få ett månadsmärke. Det står att tillståndet är ogiltigt piper kvinnan bakom disken.

Va nej säger jag det går ut i december säger jag.

Åh det var konstigt. Då får jag ringa och kolla vad det är som är fel piper hon igen.

Jag inser då att de som står bakom mig i kön kommer att slita mig i stycken då detta kommer att ta all världes tid.

Nej jag ringer själv säger jag och tackar för mig.

Kvinnan torkar sig i pannan och ringer än en gång efte hjälp som fortfarande lyser med sin frånvaro.

För att kortaner historien lite så efter ett par samtal får jag veta när jag pratar med boendeparkerings ansvarig på kommunen att mitt tillstånd är indraget då min bil är reggad som lätt lastbil och ansökningen går mot bilregistret.

Ja ha säger jag men jag blev ju beviljad tillstånd tidigare har reglerna ändrats???

Nej men förr kunde vi göra bedömningar och var då snällare och personbilar som var reggade som lätt lastbil fick tillstånd. Men nu kan vi inte göra några undantag.

Efter att jag ganska syrligt påpekade att de kan man nog om man vill så frågar jag varför man inte kunde meddelat mig att man dragit tillbaka tillståndet.

Nej det är ju så måga man skulle behöva meddela så det går inte utan det får jag ta reda på själv snäser hon.

När jag nu ganska arg frågar om hon tycker att de är god service  så upprepar hon bara att det är så många att meddela så det går inte.

Så denna ökade service som kommunen ville ge mig resulterade i INGEN service alls för min del!!!!

Tack så mycket!!!

Lyckan är all. Jag har hittat min underara spårlina.

I fredags så hade jag bestämt att jag skulle åka direkt från jobbet och lägga spår till Sirrah så att de fick ligga ett par timmar innan vi gick det. sagt och gjort jag for i väag för att lägga spår där jag la för ca två veckor sedan. Sladdar in på den lilla parkeringen i skogen och plaockar ihop alla attiraljer och skall be ge  mig och dååå vad skådar mitt norra öga??? Jo där på parkeringen i gräste ligger MIN spårlina som jag tydligen "tappade" sist vi var där.

Hur gick spåret då? Jo helt ok men vi behöver öva mer då lilla damen har en tendes att byta spår om något mera lockand uppenbarar sig.

Jag blir förvånad och förundrad över hur vissa tänker när det skall starta sin kennelverksamhet. Varför har man så bråttom att man inte kan vänta tills den inköpta tiken blir två år och man ser vad man har för hund och om den håller måttet vad det gäller hälsa och mentalitet? Nej man har sådan skithus brådska att man lånar in en tik för att ta valpar på. Tillråga på allt har tiken redan varit utlånad en gång innan till en annan uppfödare!!! Hur bra känner man tiken egentligen om man inte umgås med den dagligen??  Jag kan säga att det var många som blev förvånade när jag berättade hur Kessie( min förra hund) var i vardagen och hur mycket jag fick jobba med henne för att få det att fungera. För när vi sågs på klubben så skötte hon sig hyffsat bra!!

Nästa stora och minst lika viktig fråga är vem FAN kan låna ut sin tik TVÅ gånger till andra för att de skall få ta en kull????!!! Vad har man för känsla för sin hund då????

Jag skulle aldrig låta någon annan få låna Sirrah för att ta valpar, skall det bli valpar så är det här i mitt hem där min hund är trygg.

Hur trygg blir denna tik som paras och sedan placeras i ett nytt hem där hon skall ta hand om sina bebisar???!!! (Hörde om en mycket intressant föreläsning av Ingrid tapper där just detta mycket känsliga ämne om fodertikar debatterades.)

Inte ont anade valpköpare kommer att köpa valpar som i min mening inte alls fått en opotimal start i livet. Sen undrar vi varför det finns så många problemhundar i dag.

Andra uppfödare köper in vuxna tikar tar en kull och sedan placeras de ut på foder eller säljs igen. Tikarna blir bara avelsmaskiner!!!!

Nej nu har jag spytt tillräckligt med galla för denna gång.

För en massa år sedan ja det var nog 8 år sedan så köpte jag en spårlina i läder som jag bara älskar!!!! Inte var den speciellt dyr heller. Jag gav 250 kr för den. Den är lätt och smidig och fastnar inte lika mycket som andra linor jag prövat. Nu har den jävla lina fått fötter och flyttat från mig!!!! Jag kan för mitt liv inte hitta den förbannade linan.

Nehe då får jag vell införskaffa en ny då. Så sagt och gjort ut på nätet och surfa för att hitta en spårlina i läder och efter mycket letande hittar jag en. Tjoho lyckan är all ..... Tills jag ser priset. 800 kr FASA!!!! Jag har inte riktigt råd att lägga så mycket på en spårlina just nu. Vad göra??? Köpa en  gjuten plast lina? Nej det har jag redan en och tycker sådär om den. Fortsätter att surfarunt och kolla och hittar på Loboo en lina i tjärad hampa som jag nu betsällt. En bekant talade sig var för denna typ av lina så nu får vi se om den motsvarar min förväntningar.