Här om dagen satt jag och diskuterade hund med en bekant och så kom vi in på ämnet kastrering av hund.

Jag är generellt mot kastrering av hundar om det inte är pga medicinska skäl. Jag gillar inte argumentet så som: Vi vill kastrear nu för att undvika senare problem med att han inte kommer att kunna umgås med andra hundar eller det blir så mycket lättare om han är kastrerad.

Vill man ha ett djur som är lätt att ta hand om och som inte ställer så stora krav på uppfostring så tycker jag att man kan skaffa sig en guldfisk.

Däremot om man har det jobbigt med att en tik löper fler än två gånger per år så ökar ju riskerna för livmoderinflammation markant då tycker jag att man kan kastrear sin tik. Eller om man har jobbigt med sin hane och man har jobbat med dessa problem men man kommer inte längre så ok. Har hanen problem med prostatan så är det ju inget att diskutera. Men att göra det i förebyggande syfte kan jag inte riktigt köpa. Men nu kommer vi till hycklar biten. Har man blandras så tycker jag absolut att man skall kastrera både tikar och hanar och vad gäller katter är jag för kastrering oavsett kön, på hästsidan är jag oxå för kastrering av hingstar, så jag är lite av en hycklare. Kanske inte så lite heller??!! Men det står jag för.

Varför är jag så emot att kastrera hanhundar då???? Jag kan i ärlighetens namn inte riktigt förkla och jag har inga bra argument. Tror att det handlar mycket om kultur. För ca 15 år sedan så fick man inte kastrera hanhundar om inte speciella skäl förelåg. Hade hunden mentala problem så var man tvungen att få ett utlåtande av veterinär och/eller "hundtränare" för att få genomföra kastreringen.  Vet att vi hade bekanta som kastrerat sin dalmatinerhane och det var lite av en sensation och det hade varit en ganska lång process innan de fick kastrera honom.

Så ja jag är en hycklare när det gäller kastrering av hundar.