I dag när jag gick på promenad med Sirrah så gick jag som vanligt och filosoferade och pratade lite för mig själv. Nu så beöver jag inte tala tyst med mig själv för var och varannan person går ju runt och snackar i mobiler med bule tooth o dyl så det ser ut som de snackar för sig själva, så nu mera stirrar inte folk på mig som om jag rymt från sing sing när jag går och snackar för mig själv. Nå ja när jag gick och bara njöt av solen som faktist tittade fram på eftermiddagen så blev jag aldeles varm i kroppen när jag tittar på min älskade hund. För hon är bara helt underbar att ha att göra med. Hon är så okomplicerad och lyhörd. Jag kan ha henne lös nästan jämt hon hittar bara på små hyss inte som Kessie som stollade i väg och startade tredjevärldskriget. Vi kan passera människor och hundar utan att jag ens tänker på det. Hon tror gott om alla man möter och börjar någon att prata med henne blir hon överlycklig. Andra hundar som skäller och beter sig ignorerar hon bara och tittar upp på mig och ser undrande ut- Hur kan de skälla på söta lilla mig ser hon ut att säga. För SÖT det är hon verkligen. Hon är söt som spunnet socker min lilla prinsessa. Jag skrev det en gång förut men det tål att skrivas igen. Hon gör mig hel!!