I dag på morgonrundan så fick jag mig ett gott skratt då Sirrah blev skrämd av ett gäng hägrar.

Vi kommer ut från en skogsdunge och ute på fältet och ån som går brevid fältet finns det ett 50-tal hägrar. De fåglar som befann sig på fältet stod i en ganska väl samlad klunga. Jag såg fåglarn en stund innan vi kom ut på fältet men inte Sirrah som var fullt upptagen att nosa runt i snön så hon hamnade lite på efterkälken och kom sedan springande mot mig. Snacka om att det såg ut som om hon vallat med Lappgubbens tvärstopp när hon fick syn på hägrarna!!!! Hi hi jag önskar att jag haft en videokamera. Hon tvär stannade i luften och utbrast i ett dovt muff. Hon landade på stela ben och stutsade baklänges innan hon stod still med svansen rätt upp som en antenn vibbrerande likt en skallerorm beredd att bitas. Där stod hon en stund och muffade så skägget fladdrade. Sen samlade hon tillräckligt med mod för att springa mot mig dock på helspänn. Nu tyckte hägrarna att det började bli lite irriterade med den muffande hårbollen så några flög sin kos. Återigen stutsar Sirrah till men när hon ser att de flyger så blir hon lite kaxigare och vågar stutsa mot fåglarna på stela ben. När den resternade hägrarna fått nog (ca 30st) så flyger även dessa och att se 30 hägrar flyga iväg samtidigt är mäkta häftigt vill jag lova. Sirrah blev dock inte lika imponerad utan sprang nu nästan baklänges ifrån de hämska fåglarna som tornade upp sig på himlen.

Så Sirrah undrade nog om det verkligen var hägrar hon sett eller om det nog varit hägringar trots allt.