Jag blir förvånad och förundrad över hur vissa tänker när det skall starta sin kennelverksamhet. Varför har man så bråttom att man inte kan vänta tills den inköpta tiken blir två år och man ser vad man har för hund och om den håller måttet vad det gäller hälsa och mentalitet? Nej man har sådan skithus brådska att man lånar in en tik för att ta valpar på. Tillråga på allt har tiken redan varit utlånad en gång innan till en annan uppfödare!!! Hur bra känner man tiken egentligen om man inte umgås med den dagligen??  Jag kan säga att det var många som blev förvånade när jag berättade hur Kessie( min förra hund) var i vardagen och hur mycket jag fick jobba med henne för att få det att fungera. För när vi sågs på klubben så skötte hon sig hyffsat bra!!

Nästa stora och minst lika viktig fråga är vem FAN kan låna ut sin tik TVÅ gånger till andra för att de skall få ta en kull????!!! Vad har man för känsla för sin hund då????

Jag skulle aldrig låta någon annan få låna Sirrah för att ta valpar, skall det bli valpar så är det här i mitt hem där min hund är trygg.

Hur trygg blir denna tik som paras och sedan placeras i ett nytt hem där hon skall ta hand om sina bebisar???!!! (Hörde om en mycket intressant föreläsning av Ingrid tapper där just detta mycket känsliga ämne om fodertikar debatterades.)

Inte ont anade valpköpare kommer att köpa valpar som i min mening inte alls fått en opotimal start i livet. Sen undrar vi varför det finns så många problemhundar i dag.

Andra uppfödare köper in vuxna tikar tar en kull och sedan placeras de ut på foder eller säljs igen. Tikarna blir bara avelsmaskiner!!!!

Nej nu har jag spytt tillräckligt med galla för denna gång.