I morse när klockan ringde kl 5 och jag hörde att regnet öste ner så var det mycket mycket frestande att bara vända på kudden och somna om. Men nu packade jag bilen och styrde kosan mot Köping. Ju närmare målet jag kom desto bättre blev vädret och väl framme så tittade solen från en allt blåare himmel. Jag skulle få kampera med Marianne o Per i deras ny inköpta stora tält. Per skulle även visa Sirrah då hon ibland går lite snett med mig då hon gärna tittar på mig och söker kontakt.

Fy så nervöst det var när någon annan visar ens hund.

Sirrah skötte sig kanonbra och fick sååå bra rörelser och blev placerad som 2:a med CK  i öppenklassen. I bästa tik så blev det ingen placering och då visade jag henne själv då Per visade sin Suzy som vunnit sin klass med CK.  Sirrah fick jätte fin kritik så jag är så nöjd med dagen och de faktum att jag inte somnade om till smattret av regnet i morse.

Per visade även Mingus som blev bästa hane och BOS.

Här kommer några bilder på vårat Taikonläger. På första bilden så är det  Sirrah på bordet och på andra är det Suzy.

Ett gäng människor har tagit detta intiativ att om man har en gul markering på koppel eller hund så behöver hunden utrymme och är inte intresserad av att hälsa på andra främmande hundar och/eller främmande människor. Ett bra intiativ tycker jag men det är trist att man ska behöva markera att man inte vill att andra släpper fram sina hundar eller barn utan att fråga om lov. Själv tycker jag att det är självklart att man kollar av med hundägaren om det är ok att hundarna hälsar eller om jag vill klappa en hund så kollar jag med den som håller i kopplet om detta är ok. Detta gäller dock inte för alla. Många hundägare släpper fram sina hundar utan att kolla om det är ok och blir det då något kurr mellan hundarna så blir det väldigt sura miner och en trist stämning samma gäller om man säger till att man INTE vill att hundarna ska hälsa.

Min älskade cattledog Kessie var ju en hund som inte alls gillade främmande hundar och om någon kom fram blev det konflik och då uppstod blodvite. Inte kul alls!!!! Så hade hon varit i livet hade hon varit kanarie gul från och med nu!!

Har tränat  agility två dagar nu och vi får inte riktigt till starterna. Hon blir jätte tveksam i starten och sen när vi kommer igång går hon som på räls. Jag försöker göra gemensam start dvs att hon och jag startar samtidigt och det funkar ibland och bättre än att sätta/ställa henne innan start och jag går en bit bort. Vet inte riktigt hur jag ska göra???

Vi körde långhoppet igår då jag ville kolla om hon blivit lite osäker då hon ju kraschade in i det på tävlingen men där vilade inga ledsamheter alls. Så det kändes riktigt bra.

Idag körde vi däcket som vi ju också hade lite knepigt med på tävling och det funkade sådär. Några gånger var det klockrent och andra blev hon tveksam men här tror jag att det bara är att nöta på så att hon känner sig trygg. Hon blir mera tveksam om det ligger i början av banan har hon kommit igång så är det inga större problem. Så det kanske sitter ihop med att hon är tveksam i starten. Ja detta tål att kluras på.

Iadg avslutades träningen med att Sirrah fick leka med Tommy. Gissa om hon blev glad!!!

Så har vi kommit hem efter andra tävlingsdagen och jag kan återigen konstatera att jag har en fantastisk hund som verkligen funkar i alla lägen.

Vi började dagen med agilityklass och det var en svår bana tycker jag och vad jag hörde på snacket runt banan så var det flera som tyckte sammasak. Med facit i handen så blev det endast 5 nollor av 117 starter och det tycker jag är lite i minsta laget när det gäller klass 1. Nåja vi kom runt med 10 fel på hinder och ett gäng tidsfel och vi kom på 34 plats. Sirrah kraschade in i långhoppet och jag såg att hon blev lite låg och tänkte att jag skulle bryta med jag peppade på och hon kom igen och trots att nästa hinder var gungan så fixade hon den galant och sedan flyter det på riktigt bra resterande del av banan. De andra 5 felen minns jag inte riktigt.

Efter vad som känndes som en hel evighet var det dags för hoppklassen. När jag gick banan så fick jag nästan dåndimpen för fy för bubblan vilka klurigheter vi blev serverade. Även denna gång hörde jag flera runt banan som kommenterade att de tyckte att det var mera som en klass två bana än en etta. Som tur var så blev jag peppad av Gunilla som sa att det är bara och köra för allt vad tygeln håller.  Sagt och gjort.

Starten blev väldigt tveksam och jag fick locka igång damen och efter ettan stannade hon och glodde på mig en stund innan poletten trillade ner och vi kom igång. Sen gick hon som tåget och vi klarade alla fällor. På slutet glömde jag nästan banan men lyckades rädda situationen och vi tog oss i mål. Jag vet inte vilken placering vi fick då jag inte orkade vara kvar tills klassen var klar men jag hoppas att jag får en rapport från Gunilla senare i kväll.

Vilken tävlingsdebut!!!!!!

Nu är vi hemma efter att ha tävlat agility för första gången. Jag är så stolt över min underbara hund. Hon är bara så bra. Hon har varit cool hela dagen fast det varit mycket hundar och trångt.

Jag hade med mig bästaste vännen Efwa som moraliskt stöd och förste tältuppsättare!!! Tack vännen. På plats var även min egen agilitycoach Gunilla. Hon skulle också tävla med båda sina hundar.

Vi börjar med agilityloppet och det var en trevlig bana. Som nummer två är det däcket och där får vi två vägran då Sirrah inte alls förstår vitsen med att hoppa igenom, men tredje gången så hoppar hon och sedan flyter det på riktigt bra. En miss på kontaktfältet på A-hindret så blev det 15 fel på hinder och sedan blev det lite tidsfel så vi fick 18 fel allt som allt och detta gjorde att vi placerade oss på plats 50 av 140 starter. 

Sen var det dax för hopploppet och allt flöt på såå bra men sen blev det en miss fyra hinder från slutet och vi diskade oss. Jag tar helt på mig missen jag skulle varit tydligare.

Imorgon kör vi igen jag är riktigt laddad.

Sirrah har träffat en ny kompis. Det är en super gullig liten cocker tik på ca 4 mån vid namn Milda. De leker så bra tillsammans. Det är kul att se hur olika hundar leker och även hur olika Sirrah leker med olika hundar. Milda har två äldre "systrar" som nog tycker att det är skönt att få lite avlastning med snorungen. Här kommer lite bilder från dagens lekstund. Första bilden är på Milda bild nr 2 och 3 är Sirrah o Milda in action. På sista bilden sitter från vänster Alice, Saga, Milda o Sirrah.

I går på agility träningen så var det invigning av min nya fotbollsskor. De funkade perfekt!!!

Träningen i övrigt gick riktigt bra. jag hade tagit fram en klass 1 bana som vi körde de 9 första hindrena på och det gick bra ingången till slalomet var lite kepigt med jag fick lite hjälp och tips från S och då blev det riktigt bra.

Efter träningen fick Sirrah leka lite med sin favorit Tommy. Hon flörtade med honom under hela träningen så gulligt.

Här kommer en bild på charmtrollet Tommy.

I går när jag o Efwa skulle ut på med Venar så upptäcker jag att min hund har mentalitet som en spökrädd häst och hästen (Venar) är mer som en cool hund. Vi står och spänner för vagnen och då kommer jag åt en plåtränna vid ena stupröret och den skrammlar till och ramlar omkull. Sirrah hoppar jämfota bakåt och stannar till några meter bort och kikar mycket misstänksamt under lugg på skrammlet. Venar å andra sidan viftar inte ens på örat av skrammlet!!! Ja ja väl ute på tur sprang Sirrah så snällt efter vagnen och fick åka i vagnen vid de stora vägarna och när vi sedan drog på i galopp så sprang hon i vanlig ordning förbi Venar med ett par ordentliga skall. Sen sprang hon framför Venar så att Efwa vågade inte dra på i full fart då hon var rädd att köra på pluttan och fast vi försökte styra förbi så parerade Sirrah och bestämde att: nej fortare än såhär fick det inte gå!!!

Bilderna nedan visar när Sirrah hittade en tuggpinne som var fastkilad mellan plankorna på altanen. Hon försökte dra loss den men när det inte luckades så gnagde hon resolut av pinnen!!!