I går ringer min vän G och berättar en så himla hemsk historia som en bekant till henne råkat ut för.

Vännen berättar att hon varit ute och gått med sina hundar, som är av modell mindre typ 35 cm höga. Den ena av hundarna är en gammal hane Q som är både döv och nästan blind. Han är lös under promenaden och rätt som det är dyker en herre upp med sin labrador hane. Plötsligt får Q vittring på labben och börjar stolpa fram mot labben och hans husse. Då ju Q är döv så spelar det ingen roll att vännen ropar på honom. Q kommer fram till labben och hans husse och då!!!! Jo då sparkar hussen ihjäl gamla Q!!!  Vad är det för fel i huvudet på somliga människor????

En ung man torterar sin valp genom sparkar och slag. Han slänger valpen in i ett träd och lämnar sedan valpen i ett skogsparti där den dör.  Vad är det för fel i huvudet på somliga människor????  Några grannar hittar valpen och känner igen den och polis anmäler ägaren för djurplågeri. Tack för att det finns människor som har lite kurage!!!!

När klockan ringde i morse så trodde jag inte att det var sant!!!! Vem har kommit på att man måste gå upp i ottan??? Om man frågar min pappa så svarar han nog Luther. Han skyller allt tris toch asketiskt på Luther.

Nå jag nu lyckades jag i något slags komatoiskt tillstånd ta mig helskinnad till jobbet och väl där så kändes det helt ok. 

Har städat ite i min dator och titta vad jag hittade!!! En underbar bild på Sirrah när hon tog sitt första cert. Visst är hon snygg!!!!

För några dagar sedan skulle jag vara hundvakt åt Sudden. Då han har börjat bli lite som en gammal tjurig gubbe som trivs bäst hemma så åkte jag hem till fam Blass.

När jag kom så var han gaska glad och hälsade glatt men efter bara 5 min så smög han upp till övervåningen. Efter att han varit där och surat någon timme ropade jag på honom och högst ovilligt masade han sig ner för trappan och efter ytterligare lite trugande hoppade han upp brevid mig och Sirrah i soffan. Med ryggen mot mig satt han och lät sig bli klappad i högst två min sen ålade han sig ner från soffan och vidare upp för trappan tillbaka till övervåningen. När det sedan var dags att gå ut en sväng kom han ner som en oljad blixt och sjöng en lite serenad för att jag skulle bli klar fortare. När vi kom tillbaka efter en timme så drog han upp på övervåningen så fort jag kopplat loss honom. ja det är tacken för att han skulle slippa vara ensam otacksamma byracka!!!! ( nu hoppas jag att ni läsare förstår att jag är IRONISK!!!)  Här nedan en bild på Sudden i sitt esse!!!!

Ett intressant fenomen som jag lagt märke till är att när man som uppfödare har några eller någon valp otingad i en kull så skriver man nästan alltid :Lovande tik- eller hanvalp finns kvar att tinga.

Det verkar ofta vara de lovande valparna som finnas kvar på slutet. Varför då?????

Vi går våran vanliga morgon runda när jag ser en cykel parkerad på gångvägen. Hmm kollar upp mot skogsslänten och ser en gråklädd herre med kikaren i högsta hugg. Han står och spanar på ett gäng fåglar som för ett herrans liv. Jag hinner tänka: Vad kommer min sååå modiga (NOT!!) hund göra???

Då tvärstannar Sirrah på stela ben och morrar dovt. Svansen börjar vibrera som en skallerorm redo för anfall. Några skall kommer också. Jag går vidare och ropar på henne och efter lite pockande så kommer hon stutsande jämfota på stela ben och skällande så skägget fladdrar!!!  Det var mig en skum typ matte, såg du inte!!??

Under resten av promenaden vänder hon sig om som titt som tätt för att vara säker på att den mycket suspekta grå mannen inte följer efter oss.

I söndags for jag och Sirrah i väg på den öppna träningen på Haninge BK det var sista gången på klubben sen blir det i ridhus hela vintern. Det var bara jag och Gunilla där så jag fick lite privat lektion.

Vi körde lite slalom och Sirrah börjar helt klart fatta hur det hela skall gå till: Sen körde vi lite handlings övningar och jag är ett riktigt plant arsel!!! Stackars Sirrah som har en så klantig matte, men som sagt övning ger färdighet så det är bara att jobba vidare. Hon tycker att det är kul så hon verkar förlåta mina klantigheter.

Efter träningen tog vi en härlig promenad på ett upplyst motionsspår och då alla joggare lös med sin fråvaro kunde hundarna springa lösa. Ike,Gunillas super häftig kelpiehane for runt i skogen och grymtade som en gris. Vid ett par tillfällen blev både jag och Gunilla lite rädda och trodde att det var ett vildsvin i skogen, men icke sa nicke det var bara Icke!  

Gissa om jag hade med mig en trött hund hem. En ljudlig suck och hon sov som en stock.

Fick ett telefonsamtal idag:

-Du skriver så konstiga saker på din blogg.

-Va? Hur menar du konstiga?

-Jo det där om inseminering av hund.

-Ja vad menar du?

-Det är tydligen flera som tror att du skrivit om dig och din hund?

-Va? Är folk inte kloka. Skulle jag skriva och ifågasätta mitt eget handlande i så fördömande ord. Och OM och då menar jag OM det nu hade varit jag som gjort på detta sätt hade jag skrivit att det gällde mig och min hund rakt ut! 

Jag blir aldeles matt. Inlägget varför lyssnar man inte på naturen? handlar INTE om mig och Sirrah. Jag förstår inte riktigt hur man kan tolka inlägget som att det är något jag skulle gjort då jag fördömer handlingen men men.

Det är nog så om man är ärlig och säger vad man tycker så  hamnar man lätt i skottlinjen. Men skjut ni bara jag får ducka bäst jag förmår. Blir det för mycket och för intensiv eldgivning får jag gräva mig en skyttegrav och skjuta tillbaka.

Ha en bra helg alla bloggläsare och till min telefonkamrat jag är nykter när jag skriver detta.

Äntligen har Sirrahs diplom från anlagsprovet kommit!!! Nu ligger även resultatet ute på Hunddata!!!