I eftermiddags åkte Sirrah och jag ut till Åkersberga för att jobba som distraktion till några rottispojkar som behövde jobba med att hålla fokus på sina mattar.

Det var fullfart på damen så det var nyttigt även för henne att jobba på att behålla fokus. Vi gick lite slalom mellan pojkarna och gjorde en del möten. Det var två stiliga rottispojkar och en Estrella. Estrellan var jätte fin och hur cool som helst. Han är ett år och heter Keegan. Sirrah blev lite förälskad och ville gärna leka. Sirrah gillar stora pojkar.

Nu på morgonen var min kompis Helen förbi och lämnade av sin flatte hane Kasper. Hon var tvungen att jobba här i Stockhlom i dag och där kan hon inte ha med sig hund så hon frågade mig om jag kunde vara hundvakt.

Inga problem.

Vi träffades ute och gick en kort runda och allt funkade kanonbra. Sirrah tyckte att Kasper var en stilig man. De fick leka en stund och sedan gick vi in. Kasper blev överlycklig när han fick se alla märgben och leksaker som Sirrah har i en stor trälåda i köket.

I går kväll belv jag o Sirrah bjudna på korvgrillning hos mina vänner Gunilla o Anders ute i Gudö. Gemensamma kompisar från Falkenberga Janne och Annika var på besök i den stora staden. kamraterna från Falkenberg har ganska nyligen införskaffat ännu en liten malle till sitt hundbestånd så nu skulle vi få träffa henne.

Sirrah och Jänta som den "lilla" mallefröken heter blev polare direkt och lekte som två galningar. jisses va fort de sprang, de drog på några vurpor ipå den hala gräsmattan med lerfläckar  som följd. Sirrah sågut som hon rullat hela sig i gegga.  

Jänta är en kanon mysig lååååångbent malle fröken på ca 6 mån som kommer från kennel Krokasmeden. Hon var så social och lätt tillgänglig det bådar mycket gott för framtiden. Grattis Janne o Annika till en kanon mysig mallefröken.

I morse på promenaden så går vi genom ett ytte pytte litet skogsparti och där sitter en halvvuxen kråkungen  på stigen och ser allmänt för virrad ut. Sirrah börjar gladeligen att springa efter kråkungen som bara lyfter lite och landar bara ett par meter framför oss på stigen igen.

Sirrah tar ny sats och nu flyger ungen iväg och sätter sig i ett träd, men tilltaget har retat upp mamma eller pappa kråka som nu gör en riktig djupdykning och snuddar vid Sirrahs rygg. Hon blir lite paff men fattar nog inte riktigt vad som hänt.

Vi fortsätter våran promenad. Mamma kråka kan inte riktigt släppa oss utan fortsätter att förfölja oss och så fort vi vänder ryggen till så gör hon djupdykningar mot Sirrah. Sirrah är ganska obesvärad men jag börjar att känna mig som Tipi Henders i filmen Fåglarna när kråka svischar förbi mitt öra på ca 30cm avstånd. Jag schasar på kråkan men det får bara tillföljd att Sirrah blir skrämd av mig. Efter ett par djupdykningar får jag nog och spanar in vart kråkan sitter och går resolut fram och kastra en pinne mot kråkan. Detta får jag upprepa en gång till sen ger sig mamma kråka av.

Usch för kaxiga kråkor!!!

Nu i kväll var Christina Sirrahs uppfödare och jag ute och rekade mark till våran spårdag med alla Sirrahs syskon och mamma o pappa. Vi hittade riktigt bra marker att vara på så på lördag bär det av ut i spårskogen.

Det skall bli kul att träffa syskonen, tyvärr kan inte alla komma. Det skall bli super kul att träffa Sirrahs pappa det var läääänge sedan jag såg honom. Han och hans matte har gått kurser för mig för ett par år sedan. Metrologerna  har ju lovat bra väder så vi hoppas att de håller vad de lovat.

Under detta sök läger så jobbades det enligt Järveruds metod. dvs man jobbar helt utan syn och ljudretingar. Filosofin är att man lär hunden att jobba efter ett "fast" system som den då känner igen och alltid jobbar efter. Man lär hunden att gå raktut från stigen och jobba med framslag och att detta alltid ger reultat dvs att hitta figurant. Sen tar det olika lång tid och olika många slag för hunden att hitta firuranten.

Instruktören tyckte efter första dagen att Sirrah inte riktigt var mogen att börja med söket riktigt ännu. Hon jobbade på när hon hade vind från figuranten dvs hon kunde direkt jobba med vittring i vinden men om figuranten låg i medvind så vågade hon inte riktigt jobba på självständigt ut. Då började hon med att "snosa" runt och leta mer i vallningen. Hittade dock tillslut.

Jag håller med om att hon är försiktig och inte riktigt vågar att jobba självständig ännu så vi väntar. Hon har ett bra figurant intresse och hon vill jobba hon behöver mogna.

Något som jag blev förvånad över var att trots att man skickade om på samma ställe flera gånger då hunden inte gick rakt ut så tappade hundarna inte stinget och hittade på annat så som att ta sin rulle eller lägga va att jobba. Detta leder till lite funderingar, funkar detta bara på rottis då de ju är envisa och nästan tjurskalliga (menar detta i positiv bemärkelse). Skulle detta funka på mera känsliga och veka hundar som kanske inte ställer upp utan tappar modet och viljan att jobba om man pressar dem ???

Som sagt många nya tankar och ideer har börjat surra runt i huvudet skall gå och köpa Järveruds bok Din hund söker för att fördjupa mig lite mera.

Oj oj oj!!!

I dag försökte jag mig på att klippa på Sirrahs öron. Det blev katastrof fult!! Tur att jag inte har någon inbokad tfäff med U-C på ett tag. Hon skulle ja jag vet inte vad hon skulle göra. Jag hoppas att jag kan gå en klippkurs till hösten och få lära mig grunderna så att jag kan underhålls klippa mellan fin klippningarna som jag med varm hand överlåter till U-C. Som tur är har jag ingen kamera just nu så ni slipper se bilder på eländet jag ställt till med.

Ja ja det är ju bara päls så det växer ju ut igen.

Är fortfarnde rossligt och hostig. Det är jobbigast på natten när jag vaknar av att det och piper och väser i luftrören när jag andas. Hoppas att det vänder snart.

Ja jag vet att titeln är lite äcklig men det kan inte hjälpas.

Min hund har bajsfobi. Hon kan gå och var super bajsnödig och ändå så snurrar hon och snurrar i bajspose. Precis när man tror att nu! Nej då drar hon i korven som redan kikat ut och går iväg för att leta ny plats. Så verkar det som hon hittat en plats så snurr, snurr och bajspose men nej inte heller denna plats tycks passa och hon vandrar vidare:

Nu tittar korven ut igen men hon kniper för allt vad hon är värd. Ny plats hittas.

Nu är JAG lätt stressad och vill nästa skrika : - BAJSA NU!!!!

Tillslut kan hon inte hålla sig längre och hon bajsar men är hon inte riktigt nöjd med platsen så ser det ut som om hon vill gå samtidigt som hon bajsar. 

Men fy så stressad jag kan bli av detta. Undrar om det är ras relaterat???

 Min första wheaten Asta hade exakt samma beteende medan cattledogen Kessie inte hade detta bekymmer. Hon sprang glatt omkring och plötsligt tvärstannade hon i bajspose och bajsade. Inget knussel där Inte!!!

Ja nog med skitsnack.