Jag blev alldeles chockad när jag var inne på wheatenklubbens valphänvisning och såg att det ligger 34!!!! valpkullar på hänvisningslistan.  Herrejösses finns det avkastning för alla dessa valpar????

Hurra hurra!!!

På onsdagar kl 22:00 på TV3 går det ett mycket mycket bra program om problemhundar och hur man jobbar med dessa. Instruktören heter Viktoria Stillwell och kommer från England. Jag gillar henne och hennes metoder skarpt. Hon har en hundsyn som är i samklang med min och hon har en stor respekt för djuret hund. Inget väsande kickande eller dragande i koppel. Mycket sevärt och trevligt. Jag blev riktigt impad av programmet igår när familjen hade två hundar som INTE gick ihop. Den lilla jackisen var sååååååå stressad och löste detta med aggression. Trevligt att se hur Viktoria jobbade med små steg i taget utan våld eller tvång. Så mitt tips boka tvsoffan ONSDAGAR kl 22:00!!!

Den senaste tiden har jag börjat att fundera allt mer på vad olika uppfödare har för urvalssystem när de väljer avelsdjur. Jag är fullt medveten om att den perfekta hunden inte finns utan att alla hundar dras med fel och brister men när jag ser vilka kriterier eller snarare brist på kriterier vissa uppfödare har blir jag mörkrädd.

Secnario ett: Uppfödare väljer att para sin tik med sin endast 10 mån gammla hane.

Scenario två : uppfödare väljer att para tik som har måttligt på sina armbågar.

Scenario tre: uppfödare väljer att para en tik som sedan hon var ca 5 mån haft problem med sin rygg.

Enligt mitt tycke är dessa olika scenarior inte förenliga med god etik och moral.

I dag på morgonrundan så fick jag mig ett gott skratt då Sirrah blev skrämd av ett gäng hägrar.

Vi kommer ut från en skogsdunge och ute på fältet och ån som går brevid fältet finns det ett 50-tal hägrar. De fåglar som befann sig på fältet stod i en ganska väl samlad klunga. Jag såg fåglarn en stund innan vi kom ut på fältet men inte Sirrah som var fullt upptagen att nosa runt i snön så hon hamnade lite på efterkälken och kom sedan springande mot mig. Snacka om att det såg ut som om hon vallat med Lappgubbens tvärstopp när hon fick syn på hägrarna!!!! Hi hi jag önskar att jag haft en videokamera. Hon tvär stannade i luften och utbrast i ett dovt muff. Hon landade på stela ben och stutsade baklänges innan hon stod still med svansen rätt upp som en antenn vibbrerande likt en skallerorm beredd att bitas. Där stod hon en stund och muffade så skägget fladdrade. Sen samlade hon tillräckligt med mod för att springa mot mig dock på helspänn. Nu tyckte hägrarna att det började bli lite irriterade med den muffande hårbollen så några flög sin kos. Återigen stutsar Sirrah till men när hon ser att de flyger så blir hon lite kaxigare och vågar stutsa mot fåglarna på stela ben. När den resternade hägrarna fått nog (ca 30st) så flyger även dessa och att se 30 hägrar flyga iväg samtidigt är mäkta häftigt vill jag lova. Sirrah blev dock inte lika imponerad utan sprang nu nästan baklänges ifrån de hämska fåglarna som tornade upp sig på himlen.

Så Sirrah undrade nog om det verkligen var hägrar hon sett eller om det nog varit hägringar trots allt.

Efter en välbehövlig sovmorgon tog jag med mig Sirrah ut på promenad. Bestämde mig för att träna lite lydnad. Det var så länge sedan som vi tränade. Körde lite linförighet och hon går bra men tappar positionen ibland. Körde läggande under gång och hon har börjat att få till snabba läggande. Nu är vi inte klara med momentet på långa vägar men själva läggande går fort.

Jobbade också med spårpinnarna funkade bra med pinnpromenad. Hon tog pinnarna bra och kom till mig  med dem. Sirrah är så rolig att jobba med hon tycker att det är kul och vill hela tiden. Svansen går i ett.

På eftermiddagen kom Ulla-Carin förbi en sväng och vi tog en fika. Hon hade med sig Simson. Still going strong tror han är 11år nu. Åldern har tagit ut sin rätt så han har blivit döv så man får kommunicera med teckenspråk. Sirrah och han lekte som bara den, så gubben har nog träningsverk i morgon men det var det nog värt.

I går var jag hemma hos Efwa med familj och avnjöt en superb middag bestående av helstekt kalkon, risotto och smörstekta jordärtskockor.

 Efwas bror D var där med sin snygga grandis kille Tarzan. Den tjusiga grandis killen var dock för stor och alldeles för burdus för att falla Sirrah i smaken. Tarzan blev dock väldigt betuttad  i Sirrah, men om man lyfter upp damens rumpa  genom att sticka in hela sitt stora huvud under fiffilutten så blir man inte så poppis.     

Här om dagen satt jag och diskuterade hund med en bekant och så kom vi in på ämnet kastrering av hund.

Jag är generellt mot kastrering av hundar om det inte är pga medicinska skäl. Jag gillar inte argumentet så som: Vi vill kastrear nu för att undvika senare problem med att han inte kommer att kunna umgås med andra hundar eller det blir så mycket lättare om han är kastrerad.

Vill man ha ett djur som är lätt att ta hand om och som inte ställer så stora krav på uppfostring så tycker jag att man kan skaffa sig en guldfisk.

Däremot om man har det jobbigt med att en tik löper fler än två gånger per år så ökar ju riskerna för livmoderinflammation markant då tycker jag att man kan kastrear sin tik. Eller om man har jobbigt med sin hane och man har jobbat med dessa problem men man kommer inte längre så ok. Har hanen problem med prostatan så är det ju inget att diskutera. Men att göra det i förebyggande syfte kan jag inte riktigt köpa. Men nu kommer vi till hycklar biten. Har man blandras så tycker jag absolut att man skall kastrera både tikar och hanar och vad gäller katter är jag för kastrering oavsett kön, på hästsidan är jag oxå för kastrering av hingstar, så jag är lite av en hycklare. Kanske inte så lite heller??!! Men det står jag för.

Varför är jag så emot att kastrera hanhundar då???? Jag kan i ärlighetens namn inte riktigt förkla och jag har inga bra argument. Tror att det handlar mycket om kultur. För ca 15 år sedan så fick man inte kastrera hanhundar om inte speciella skäl förelåg. Hade hunden mentala problem så var man tvungen att få ett utlåtande av veterinär och/eller "hundtränare" för att få genomföra kastreringen.  Vet att vi hade bekanta som kastrerat sin dalmatinerhane och det var lite av en sensation och det hade varit en ganska lång process innan de fick kastrera honom.

Så ja jag är en hycklare när det gäller kastrering av hundar.

I lördag var det dags för avslutning av allmänlydnaskursen. Värdet var sådär solen lös med sin frånvaro och regnet lurade bakom molnen men vi klarade oss från att bli blöta. Några av oss blev lite leriga efter diverse halkolyckor i det geggiga gräset men vad gör väll de om man har kul. Här nedan är en bild på de tapra deltagrna saknas gör dock Lina o Sirrah då Lina for i väg på höstlov. Från höger är det Monica o Leon som ju var katten bland hermelinerna sedan kommer Sven-Erik och hans fru som jag tyvärr glömt namnet på och Smilla, Lisen med Majsan, Birgitta o Silas Per o Nova. De hade ett väldigt sjå att samlas för fotografering så de momentet är något jag måste ta med på nästa kurs. Moment fotografering.