I dag kom pappa och lämnade tillbaka Sirrah. Det har varit väldigt tomt men även väldigt bra då jag ju faktiskt inte har haft ork att gå ut med henne. Känns lite som livet återvänder. Jag har dock blivit ordentligt snorig men vad gör de bara hostan avtar. I morgon skall jag återvända till mitt arbete så håll tummarna för att hostan håller sig på en låg nivå!!!

Hostar på för fullt här i min ensamhet.

I onsdagskväll fick jag ett riktigt otäckt hostanfall där jag hostade konsatnt i nästan 1 timme. paniken var nära vill jag lova. Lyckades til lslut somna men sov oroligt och vaknade flera gånger under natten. På morgonen var jag helt färdig och fick åter kalla på min räddare i nöden. PAPPA!!! Vad skulle jag göra i världen utan min pappa??? Han kom på morgonen och hämtade Sirrah då jag inte var i stånd att gå ut med henne. Hon ville dock inte lämna min sida och med svansen slokande fick pappa tvinga henne med sig.

Hela trosdagen tillbringades i ett sovande feberus.

I morse ringde jag åter till vådcentralen och fick en läkar tid. Släpade mig dit men det kunde jag lika gärna låtit bli då det enda som hände var påfyllnad av hostmedicinreceptet och sjukskrivning till tisdag. Fan jag börjar bli fattig av att vara sjuk. Jag har denna månad varit på tre läkarbesök a 200 och jag mår fan bara sämre.

Nu ska jag snart ta lite hostmedicin och lägga mig och sova!!!

Sirrah är fortfarande hos pappa så det är tomt här hemma i sumpan. Jag vet att hon har det kanon bra hos honom och just nu finns inte orken att gå på promenader med lill pluttan, men fy vad jag saknar henne.

Idag har jag anmält oss till våran första agilitytävling som kommer att gå av stapeln den 23 mars ska bli så kul!!!

Som flera säkert läst så har jag ju dragits med en evinnerligt envis hosta och i början av denna vintriga vecka tilltog den i styrka och intensitet så till den milda grad att jag beställde en ny tid på vårdecentralen.

I onsdags gick jag dit och med mig hem hade jag ett nytt recept på en hostmedicin som skulle lindra mina plågor. Medicinen höll vad den lovade på onsdagsnatten och jag sov likt en klubbad säl. Underbart!!!

 Men underbart är kort. På tordagseftermiddagen tilltog min hosta och då den underbara hostmedicinen inte tillåter bilkörning så kunde den inte inmundigas på jobbet. Jag kunde som tur var åka hem relativt tidigt. Hemresan blev dock en mardröm för nu hade hostan eskalerat så till den milda grad att jag nästan kräktes. Tog mig hem och inmundigade den underbara medicinen men tyvärr så hjälpte den inte helt. Jag började så smått att få panik för ingenting jag gjorde hjälpte och som lök på laxen började jag känna mig lite darrig och svettig. Gick och la mig och nu bröt en feberfrossa som inte var av denna värld ut och trots att jag var ordentligt påpälsad och låg under mitt duntäcke frös jag något så infernaliskt samtidigt som jag hostade en hel del. Nu började jag känna mig liten och rätt ensam och utelämnad. Så med gråten i halsen ringer jag efter PAPPA!!! Eller rättare sagt gråtande ringer jag efter pappa.

Pappa kommer som ett skott och hjälper mig att handla lite av livetsnödtorft som behövdes. Viktigast på listan var toapappaer som nästan helt tagit slut. Ve och fasa om detta skett.

Han tog även med sig Sirrah då jag inte var i stånd att gå ut med lill pluttan. Hon lämnade dock högst motvilligt min sida och följde med pappa hem.

Jag inmundigade lite extra av min underbara hostmedicin och äntligen kom sömnen som en befriare!!! Vid 12 på kvällen vakande jag till liv och var väldigt hungrig. Masade mig ut till köket och åt lite fil och flingor som snälla pappa inhandlat till mig. Sen blev jag lite full i skratt för i kylskåpet låg även en påse med mandariner. varför var de så kul då??? Jo varjegång min pappa behövt hjälpa mig att handla när jag varit sjuk ( vilket inte är så många gånger) så har han alltid köpt en påse med mandariner. Så mera mandariner till den sjuke!!!

Kram pappa och tack för all hjälp.

Efter telefon sammandrabbningen med läkaren Hans ( som jag beskrev i ett tidigare inlägg) så bokade jag en ny tid med en annan läkare. Efter att ha pratat en stund och hon (läkaren) lyssnat på lungor, luftrör och hjärta så sa hon att det ev kan vara astma. Ja ha ja. Så nu har jag fått brickanylinhalator och skall tillbaka på någon utandningsundersökning om någon vecka och sedan får man se om det är astma eller om man måste leta vidare.

Har nu kört med brickanylen i ett par dagar och inte märkt någon stor förändrig mer än att jag får lite hjärtklappning som tydligen är en vanlig biverkning. Jag återkommer i ämnet  när jag har något att rapportera.

Dags för lite lästips.

Jag har just läst boken: En nästan vanlig man av författar duon Buthler & Öhrlund. En riktigt kuslig bok som kröp in under skinnet och som jag har gått och tänkt på. Huvudpersonen Christoffer Sliverbjelke är en otäck karaktär som skrämde skiten ur mig. Boken handlar om tre kompisar som har allt man kan önska sig i forma va pengar och framgång men är uttråkade och bestämmer sig för att krydda sin tillvaro med att utmana varandra att göra olika kriminella handlingar. Dessa börjag ganska oskyldigt men eskalerar snabbt till riktigt grova brott. En klart läsvärd bok men inget för den kräsmagade.

Den första boken som jag läste av denna duo var Mord.net. Den var helt ok men jag tyckte intrigen var lite långsökt och slutet blev lite av ett anti klimax för mig men ganska realistiskt.

Efter att jag bokat min läkartid i torsdags så ringer läkaren dagen efter och vill boka om tiden till senare samma dag och det var ju helt ok.

Så  i tisdags tio minuter innan den bokade tiden när jag står utanför vårdcentralen och ska öppnad dörren så ringer min mobil. Här följer konversationen som följde.

-Ja... hej detta är Hans ***** är det dig jag ska träffa nu på eftermiddagen??

-Ja vi har en avtalad tid om tio minuter. (Jag)

- Ja jo jag har varit med min mamma på en undersökning och ja detta har dragit ut på tiden...Eh ja tre timmar längre än jag räknat med faktiskt.

-Jaha ( jag lite tveksamt och undrande)

- Ja jo det har som sagt tagit väldigt lång tid faktiskt .... och ja min mamma har fått bröstcancer.

- jaha.... ( detta är ju mer information än jag vill ha. Jag vill INTE veta att hans mamma fått bröstcancer)

- Ja så jag står på Östermalm nu.... och ehh kan nog inte komma.

-Okej.... (vad ska jag säga????)

-Ja jo jag skulle ju kanskeskulle kunna komma till halv eller tjugo i kanske.

-Ja men jag kan vänta då.

Nu blir han jätte upprörd och skriker.

- Så du tycker att jag skall åka från stan in till Sumpan för att ta hand om dig???!!! Jag har fått ett fruktansvärt besked här.... och visst jag är läkare men jag är människa också.......Kan du inte ha lite medkänsla???!!!

Nu blir jag helt tyst. Vad säger man nu??? Det var ju han som erbjöd sig att komma. Det hela känns riktigt olustigt och jag har ingen som helst lust att träffa denna läkare och låta honom göra en undersökning.

-Du kan få komma imogon bitti kl 8

-Ehh ja... jag kan nog inte då jag jobbar....

-Ja du kan få komma kvart i 8 jag kan komma tidigare till jobbet för att ta emot dig.

Nu har jag blivit lite lätt irriterad på mannen så nu svara jag:

- Nej vet du vad vi ska göra??? Jag ska inte alls träffa dig utan jag ska boka en ny tid med en ANNAN läkare. Det är vad jag ska göra. Klick, så lade jag på!!!

Nu kanske flera tycker att jag är en okänslig jävel men om man nu vet att man ska med sin mamma på en ganska avancerad undersökning varför bokar man patienter samma dag!!!!! Och om man nu har gjort det och ser att tiden börjar rinna iväg så får man nog ringa lite tidigare än tio minuter innan avtalat möte och varför ringde han själv om han nu var i sådan chock. Han kunde ju be receptionisten på vårdcentralen ringa och bara medela att pga personliga själ måste vi boka om din läkartid.

Efter att dragits med en fruktansvärt envis hosta har envisa jag blivit tvingad av min relatvit envisa pappa att uppsöka läkare.

I torsdags så ringde jag till vårdcentralen för att betsälla tid. Efter att ha knappat en massa olika siffror i telefonen för att komma till rätt avdelning så upplystes jag av robotiserad röst att man skulle återkomma till mig kl 15:30.

Till min förvåning så ringde man tillbaka till mig exakt kl 15:30!!!

Nu följer en transkribering av samtalet. J står för mig S för sköterskan jag pratade med.

S- Hej detta är från vådcentralen vad kan jag hjälpa dig med.

J- Ja hej jag har sedan ca två veckor innan jul dragits med en stundtals ganska enerverande hosta som jag nu skulle vilja ha hjälp att bli av med.

S- Oj sen innan jul!!!???

J- Ja men ibland har jag inte hostat på ett par dagar  men när det blir lite kallare så kommer den tillbka så. Ja men det känns lite som bronkit som jag hade för en herrans massa år sen så nu skulle jag vilja boka en läkar tid.

S- Du kan få komma ikväll klockan 20.

J- Nej det kan jag inte jag vill komma på tisdag  eftermiddag om det går bra för då slutar jag tidigt på jobbet?

S- Nja men akuttiderna får man samma dag

J- Ja men så akut är det inte. Kan jag inte få beställa en tid på tisdag???

S- Jo men jag tycker inte du skall vänta så länge.

J- Men nu har jag ju haft hostan så länge så det är nog ingen fara att vänta några dagar till.

Nu suckar sköterskan uppgivet.

S- Visst kan du få en tid på tisdag men om du skulle bli det allar minsta värre så måste du uppsöka läkare genast och ta dig till akuten.

Det var trevligt att hon var så angelägen om att jag skulle uppsöka vård men nu har jag fått en tid på tisdag kl 16 så får vi se vad Dr kotte säger om min hosta. Jag kan meddela  alla läsare att jag kommer att VÄGRA göra näsprov!!!! Att få en bomullssudd uppkörd i hjärnan kommer aldrig på frågan igen!!!!

I går ringer min vän G och berättar en så himla hemsk historia som en bekant till henne råkat ut för.

Vännen berättar att hon varit ute och gått med sina hundar, som är av modell mindre typ 35 cm höga. Den ena av hundarna är en gammal hane Q som är både döv och nästan blind. Han är lös under promenaden och rätt som det är dyker en herre upp med sin labrador hane. Plötsligt får Q vittring på labben och börjar stolpa fram mot labben och hans husse. Då ju Q är döv så spelar det ingen roll att vännen ropar på honom. Q kommer fram till labben och hans husse och då!!!! Jo då sparkar hussen ihjäl gamla Q!!!  Vad är det för fel i huvudet på somliga människor????

En ung man torterar sin valp genom sparkar och slag. Han slänger valpen in i ett träd och lämnar sedan valpen i ett skogsparti där den dör.  Vad är det för fel i huvudet på somliga människor????  Några grannar hittar valpen och känner igen den och polis anmäler ägaren för djurplågeri. Tack för att det finns människor som har lite kurage!!!!