Nu har Sirrah o jag kommit tillbaka till stadens myller.

Vi har haft kanon mysiga dagar hos min faster och farbror och deras schäfer tös Frida i Järkvissle.

Vi har gjort små trevliga utflykter och njutit av ledigheten.

De bor fantastiskt vackert i ett stort hus med vidunderlig utsikt över älven.

När jag åker norröver i vårat fantastiska land så känns det som själen får ro. Jag vill gärna flytta norröver. Naturen är fantastisk och sommar ljuset är magiskt. Ja visst blir det vinter men det kommer ju åtminstone snö. Här i stockholm går man ju runt i någon grå snöglopp om man har tur ca två månader annars är det bara grått och ruggit kallt.

Visst blir det mörkt norröver men man har ju snö i allafall.

Får börja leta efter jobb och se vad man kan hitta för det är nog de som är svårt. Bostäder är ju inget problem men jobb.

Det var ett par år sedan jag var och hälsade på hos min faster och man kunde tydligt märka av kristiderna som råder med flera mackar som stängts och samma för ett antal matbutiker. Trist att se hur små orter avfolkas på unga människor det blir bara de gammla kvar. Hemskt.

Åkte längs Indalsleden och jösses så mycket stora vackra hus och fantastiska vyer man passerar. Ibland känner jag att jag vill flytta till en plats där min själ kan få ro och att jag skall hitta ett inre lugn. Det kanske är en utopi att tro att de skall ske för att man flyttar men ibland måste man våga prova. Att våga är mitt stora dilemma jag har länge hävdat att jag är född rädd. Genom att ha gått i terapi så har jag dock kommit fram till att jag inte är född rädd men att olika omständigheter i min uppväxt gjorde mig rädd. Jag har jobbat bort mycket av min räddsla men ibland rider den mig som en mara. Så det är kanske dax att möta min räddsla för att byta jobb och flytta från stan och i alla fall börja kolla vad som finns.