När man kritiserar vissa personer inom hunderiet och då framförallt de tränare och utövare som jobbar med äldre och hårdare metoderna är det som att dra fram ett rött skynke framför en tjur. De människor som då är anhängare till dessa blir väldigt ofta helt bingalna och går då till rean personangrepp. Jag råkade göra misstaget på FB. Jag la ut en länk till ett vad jag tyckte mycket intressant inlägg av Kerstin Malm i debatten kring olika metoder att träna våra hundar. Hon hade i sitt inlägg utgått från hunden och kostanden för hunden när den utsattes för viss typ av "träning" som en mycket känd tv profil använder sig av.

Person A uttryckte att det var helt förkastligt att skriva som K M gjorde eftersom K M inte var tränare/ instruktör själv. Alltså måste man sjäv vara tränare/instruktör enligt A för att få ha en åsikt och att tycka ett en metod är dålig och kanske rent skadlig för hunden. Det tycker jag är rena smörjan. Jag kan ju tycka att en hund är dåligt klippt och ser förjävlig ut där med inte sagt att jag kan göra det själv bättre. Jag är usel på att klippa hund kan jag tillägga.

Person O började istället att raljera över blider som K M hade på sin blogg. Ja ha, då kunde man inte komma med något konkret då börjar man snacka smörja. Flera var som sagt väldigt negativa och "krävde" att för att de skulle godta argumenten så skulle K M i sin artikel skrivit hur hon skulle gjort i stället. Det hela slutade med att tråden togs bort.

Läste ett annat inlägg där W skriver och utmanar Anders Hallgren eller någon annan som sysslar med köttbullsdressyr till att komma och ha kurs för honom och hans hund. W sägaer att han kan fixa flera ekipage så att instruktören skulle få något att bita i. Det hela avslutas med något i stil med kom om du vågar!

Om man vågar sticka ut hakan och kritiser instruktörer/tränare som sysslar med metoder som är hårda får man allt som oftast tillbaka att det minsann inte går att fostra en hund genom att kasta godis på/till den!  Eller att dessa köttbulletränare aldrig har haft en RIKTIG hund (oftast någon av brukras). Det känns som många av dessa som blir som galna tjurar har väldigt dålig kunskap om hur annan typ av träning går till tex hur jobbar man med shaping och klicker. I deras ögon kastar man bara godis efter hunden!

Jag vill tacka alla som orkar stå upp fö träningsmetoder som utgår från att hunden är en kännande och tänkande varelse som förtjänar kärlek och att bli behandlade med respekt.

Ja nu till det senaste ang Sirrahs knölar som jag misstänkte var juvertumörer. Vid första besöket så kände veterinären tre knölar. Vi bokade en tid den 7 november för att se om mjölkproduktionen avtagit då man ogärna vill skära i juver som är aktiva pga ökade komplikations risker. Sagt och gjort vi åkte tillbaka den 7 för en koll. Vid denna koll had de tre knölarna reducerats till bara en. Vilket ju var goda nyheter och trots att vetten tyckte att det fortfarande var lite för mycket vätska i juvrena  så vi behöll operations datumet den 13 november. Döm sedan av min förvåning när jag går ut till kassan för att betala och detta besök var avgiftsfritt. Wow!!!

Nåja efter massor av vånda och oro så var det då den 13 november och vi åkte till vetten för operation. Vi fick först träffa en djurskötare som tog lite uppfifter.

När hon sedan säger att vi ringer när vi är klara och bestämmer en tid när du kan hämta henne och jag säger att nej jag kommer så fort hon är ute från operation och sitter med henne här tills vi kan åka hem,  ser hon ut som ett levande frågetecken och säger: Är hon orolig utan dig?  Nej svarar jag men jag är orolig utan henne. Jag frågar då hur lång tid operationen beräknas ta och om Sirrah ska opereras först? Hon svarar att de inte bestämt någon ordning och att operationen tar ca 20 min.  Är det inte lite konstigt att man inte gjort upp ett schema för operationerna då jag ju bokat för flera veckor sedan? Men men vad vet jag.

Efter en liten stund så kommer veterinären in. Hon läser lite journalen och säger sedan ok det var några knölar i juvret som vi skulle ta bort. Du är medveten om riskerna med att bara ta bort knölarna.

Jag blir lite konfunderad och frågar hur menar du nu?

Jo säger hon vi vet ju inte om de har spridit sig.

Ja men säger jag om det ser fult ut när du öppnar så utgår jag ifrån att du tar så mycket som behövs dvs attdu gör en bedömning om det nu ser annorlunda ut än vad vi först trodde.

Hon svarar att visst om det ser fult ut men ibland ser man ju inte om det spridit sig. tar vi bara knölarna och sedan skickar de på analys och får svar att de är elakartade så måste vi ju söva en gång till.

Ja det är jag medveten om men jag tänker inte utsätta min hund för ett jätte stort ingrepp om jag inte behöver säger jag. För om de nu inte är elakartade så behöver vi ju inte göra något mer eller hur?

Hon har nu blivit lite störd över att jag inte köper hennes argument rakt av. Hon övergår nu till att undersöka Sirrah och efter en liten stund frågar hon mig vart knölen sitter. Jag är ärlig och säger att sedan första besöket har jag inte klämt på juvren då den första vetten sagt att detta skulle leda till ökad mjölkproduktion och sedan frågar jag står det inte i journalen??

Jo svarar hon men jag kan inte känna någon knöl.

Ehhh va finns ingen knöl ?

Nej säger hon och jag kan inte operera om jag inte hittar någon knöl. Hennes rekommendation är att känna igenom juvrena om två veckor när mjölkproduktionen helt avtagit och om jag känner någon knöl då återkomma.

Så jag tar med mig min lilla lurvenpajsare och åker hem.

Känner som sagt var en enorm lättnad att knölarna är borta.

I bland är Sirrahs matte inte den skarpaste kniven i lådan. 

För någon dag sedan upptäckte jag att Sirrah var väldigt kladdig kring ena ögat. Självklart rengjorde jag men det ville inte ge med sig så till apotekte och införskaffa Noviform. Har behandlat två gånger om dagen och det verkar ge med sig vilket är bra. Nu till rubriken. Jag har som sagt behandlat morgon och kväll. Och på kvällen efter sista kissrundan utom i går då jag av någon jävla konstig anledning satte i salvan vid 8-tiden. Tänkte inte med på de utan vid 11 tiden tar jag ut Sirrah för sista kissen. Vi hann knappt utanför porten förens Sirrah började muffa och morra mot en soptunna och under rundan fortsatte hon med detta och när vi mötte en man som var lite överförfriskad tog Sirrah till det stora artelleriet och skällde ut honom efter noter. Jag blev helt paff!!! Vad hade hänt med min lilla plutta. Mannen tog dock inte illa vid sig då han var tämligen omedveten om vad som skedde i omgivningen utan han hade fullt sjhå att hålla sig i en någorlunda upprätt ställning och ta sig framåt. När vi passerat mannen tittade Sirrah upp på mig när jag i en lite bestämd ton frågade vad hon sysslade med? Då ser jag att hon är gul runt ögat. NOVIFORM!!! Ja det är inte lätt när man går runt och ser världen i ett gultskimmer då kan vad som helst te sig lite läskigt. Ja ja Sirrah fick lite godis som plåster på såret och matte skämdes.

Den 19 oktober var jag på uppfödarmöte genom SWTK.

Det började kvällen innan då Annika kom hit från Gävle och mellanlandade för våran vidare färd mot Gränna där mötet skulle gå av stapeln. En trevlig och ganska sen kväll blev det då vi har såååå mycket att prata om.

Nå jag upp i ottan på lördagen för att åka till Ekerö där vi mötte upp Per o Marianne. Nu drog vi vidare mot Gränna.

Det var flera punkter som skulle avhandlas på mötet och sedan skulle det vara en föreläsning om allergier av veterinär Katarina Varjonen.

Föreläsningen var bara så bra. När Katarina föreläste så sken hon som en sol när hon pratade om parasiter som orsakar klåda, när någon påpekade detta lite fint så sa hon att hon älskar parasiter för dessa går ju att bli av med och på så sätt bota hunden från sin klåda. Jag bjuder på tårta på kliniken varje gång jag hittar skabb och jag går gärna runt och visar upp mina små fynd! Tyvärr så är mina förevisningar inte uppsattade av alla. Säger hon med eftertryck samtidigt som ögonen glittrar av glädje.

Jag lärde mig massor!!!

Här kommer några snabb fakta:

Hormonella sjudomar kliar inte!

Om det ena föräldrardjuret har allergi så är risken 50% att avkomman oxå blir allergisk. Om båda föräldrarna är allergiska är risken 90% att avkomman oxå blir det.

Ungefär var 10:e hund har någon form av allergi.

Om man tittar i ett elektronmikroskop på hud tagen från en allergisk hund så ser man att huden blivit förändrad i sin uppbyggnad och detta gäller även från ställen där hunden inte kliat på hunden.

Födoämnes allergier debuterar från de att hunden är 3 mån till den är 3 år. Efter 3 års ålder är det extremt ovanligt med just denna typ av allergi.

För någon vecka sedan upptäckte jag två knölar på två ställen i Sirrahs juver. Jag kan säga att hjärtat nästan stannade och jag blev som förlamad. Jag bokade en tid på Södra djursjukhuset för att få de kollade.  Jag tog med mig bästaset Efwa som stöd. Tack snälla Efwa för att du alltid ställer upp.

Nåja veterinären kände även en tredje knöl.  Vi diskuterade olika alternativ och det som jag helst vill är att man tar de tre knölarna med god marginal och sedan skickar man dessa på analys och OM någon av knölarna är elaka så får man ev gå tillbaka och ta mera. Då Sirrah är inne i skendräktighet så juvren är lite svullna och hon har liiiite mjölkproduktion så  bestämde vi att de skulle ringa från vetten om några dagar och då boka op tid med konsultationstid samtidigt.

I dag ringde veterinären igen och hade tydligen fått bakläxa för nu ville de ha en ny undersökningstid och efter den boka operatinstid. Då jag ville att samma veternär som gjorde första undersökningen skulle göra även den andra så bokade vi en tid den 7 november. Om mjölkproduktionen inte har avstannat vid de mötet så måste man sätta in galastop. Det vill jag helst inte göra. Jag har sett mycket trista biverkningar på galastop så nu håller jag tummarna för att knölarna inte växt och att mjölkproduktionen avstannat. Känns lite som jag går i ett vakuum just nu.

Här en lite bild på min ögonsten. Hon brukar stå så här ibland och jag tycker det är lite gulligt.

Den 6 oktober var det KM i rallylydnad på Haninge BK.  Dagen innan var det agilityn men jag var så trött att jag inte orkade utan drog täcket över huvudet. Nåja nu till rallyn.

Var på klubben i arla morgonstund och hjälpte till att förbereda och när domaren kom hjälpte jg till att bygga banan. Domare var Marie Sjöborg som jag gått flera kurser för så det var super kul att träffa henne igen. Nå jag först gick nybörjar ekipagen och det så riktigt bra ut för alla. Ombyggand till fortsättningsbana och sedan vad det våran tur att entra banan. Sirrah kändes på hugget. Vi var lite ringrostiga då vi inte tränat på ett tag men vi genomförde banan på ett bra sätt. Vi behöver dock öva på att jobba ännu närmaner skyltarna och att hon i tex tysken inte tar för vid båge det samma gäller elt om och snurr undr gång. Vi samlade i hop 95 poäng och kom 5:a.  Vid poängräkningen så visade det sig att alla som deltagit skulle blivit godkända om det varit officiellt. Två av mina kursdeltagare deltog och gjorde jätte fina rundor med bra resultat. Då blir jag stolt som instruktör!!

Nu till en liten iakttagelse : det är ju kul att många deltar på KM:et det blir ju mera tävlingskänsla då, det som dock i sammanhanget är intressant när det dyker upp personer som man inte har en aning om är medlemmar i klubben och som inte deltagit som funktionär på någon av våra rallytävlingar, ej heller varit med som funktionär på någon annan tävling ( lydnad, bruks eller agility) eller visat sin nuna på någon av våra gemensamma städdagar. Att komma och delta på KM är ju som sagt kul men det hade ju varit ännu roligare om de kunde visa på något engagemang i övrigt också kan jag tycka.

Den 15 september var det dax för agility på hemmaklubben Haninge BK. De lopp som vi skulle springa var ett agilitylopp och två hopplopp. En vecka innan tävlingen var jag osäker på om jag skulle kunna genomföra den då jag hade så inåt h***te ont i min vänstra vad. Men tack vare en föredetta kollega som sadlat om och jobbar med LED ljusbehandlingar så var min vad fit for fight.

Dagen startade i ottan. Jag var på klubben 7:15 då jag skulle vara funktionär innan mina lopp. Jag stationerades som inropare tillsammans med klubbkompis Ingrid. Vi jobbade bra tillsammans. Dagen flöt på riktigt bra med fint väder.

Så var det äntligen dax för Sirrah och mig att sätta fart.  Agilitybanan såg bra ut några klurigheter med det ska det ju vara. Vi fick en bra start och Sirrah tog kontaktfälten på både balansen och A-hindret vilket vi haft lite problem med den senaste tiden. Det flöt på bra tills vi kom till gungan. Sirrah hade full speed och stannade inte utan hoppade av gungan. Jag trodde att hon skulle bli lite rädd efter det men icke sa nicke, det var jag som tappade lite fokus och tabbade mig så hon tog ett hinder från fel håll så DISK. Kände mig jätte nöjd med loppet då hon haft härlig fart och attityd. Hon är så rolig att köra när hon är så på!

Ladda om för första hopploppet. Även detta en trevlig och bra ban med flyt och någon klurighet. Vi satsade från start och det höll hela vägen. Det blev en nolla och vi tog vår sista pinne i hopp 1:an.  Sirrah hoppade dock väldigt stort och högt så klubbkomips och personliga coachen Gunilla satt brevid banan med hjärtat i halsgropen och hjälpte till med hela sin kropp för att vi skulle lyckas.

Ingen rast ingen ro för det var snart dax för andra hopploppet.  Denna bana var ingen lek vid starten. På en rak linje var det hinder, långhoppet  och lång rak tunnel. Då vi måste starta samtidigt så visste jag att det skulle bli tufft för mig att hinna med med min korta krumma bulldogben. Och när vi startade så så fick Sirrah stanna och vänta in mig efter tunneln. I övrigt flöt det på fint vi fick dock en rivning men super nöjda är jag. Vilken lycka.

Är så glad över att vi kommit så långt på så kort tid. Vi ( jag o Sirrah) började med agility för ca 1,5 år sedan. Vi var båda helt gröna på detta område men tack vare min vän Gunilla som peppat, stöttat och hjälpt oss har vi kommit jätte lång. Tack Gunilla!

Då jag ligger lite efter med bloggandet så börjar jag med rallytävlingen den 8 september på våran hemma klubb Haninge BK.  Sirrah var i slutet av sitt löp och har varit lite låg men var ändå med i matchen. Trodde jag ja!

När vi värmer upp innan start så känns hon ok lite seg men men.  När vi så kliver in på planen och jag sätter henne vid start skylten så kollar hon på mig o viftar på svansesn så det kändes som hon var med mig, så vi går fram mot första skylten som är snurr under gång. Jag säger kommandot och visar med handen och Sirrah stirrar på mig som jag är från yttre rymde och snackar ett helt annat språk. Jag gör ett nytt försök samma reaktion kryddad med en hukning och knip med ögonen som om jag skulle slå henne. Men vadär detta?? I stället för att ta det med ro och gå vidare blir jag lika envis som en röd gris och maler på med momentet och minuspoängen bara rullar in och slutde på -50. Tillsist insr jag att hon tänker inte snurra för allt smör i småland så vi går vidare och resten av programmet går som en dans med några mindre fel från mitt håll. Vi stiger av planen och jag säger snurr och Sirrah snurrar som om hon aldrig gjort annat. Ja vad äger man?

Domaren är jätte gullig och kommr fram och säger att om jag meddelat omtag eller bra gått vidar så hade det inte blivit så mycket minus. Jag vet ju egentligen detta men ja vad ska jag säga jag fick hjärnsläpp och ville inte ge mig.

Självklart blev jag besviken men det är nyttigt att det inte allti går så lätt. Jag blir mera ödmjuk och kan använda dessa erfarenheter när jag har kurser för andra så jag får ta denna erfarehet och lägga i det facket. 

Ett plus var att det var en fotograf på plats så när jag fick se bilderna så köpte jag tre som var jätte fina och inte återspeglar den låga poängen. Vill ni gå och kolla på bilderna är adressen  www.ellinorforsman.se  mina och Sirrahs bilder ligger på slutet och om jag inte minns fel så tog jag 193, 194, 195

Som sagt en erfarehet rikare är jag!