Nu på kvällen tog vi en liten kissrunda och plötsligt stannar Sirrah till och blåserupp sig och morrar lite dovt.

Va???

Jag fattar ingenting tills jag tittar en bit fram och ser en uppochnervänd skottkärra. Jag går lite sakta fram mot skottkärran och med viss tvekan följer Sirrah med men hon är på helspänn. För tänk om den anfaller då gäller det att vara berädd. Jag står och väntar på att Sirrah skall ta sig fram och kolla in skottkärran. På stela ben och en svans som vibrerar som en skallerorm tar hon sig fram och undersöker den hämska tingesten. Jag som är en elak jävel ibland kan inte låta bli att snurra på hjulet. Sirrah tar ett jämfota hopp bakåt och muffar så mustachen fladdrar. Men lika fort tar hon sig fram igen och vi kan gå vidare.

Spöklålder?? och elak matte!!