Ja nog verkar det som Sirrah kommit i spökålder alltid. I morse när jag skulle bortsa tänderna med min elektriska tandborste fick hon spader. Jag startade borsten och Sirrah hoppade jämfota bakåt i hallen och muffade så skäget fladdrade. Hon vågade komma fram och nosa när den var avstängd men inte när den var igång och surrade. Nej huva!!!

På kvällen skulle vi in till stan och äta middag hos pappa. Tänkte att det var ett bra tillfälle att träna på att åka buss.

Nej huva jag tänker inte kliva på detta pysande monster sa Sirrah. Så jag tog och lyfte ombord henne och sen var det lungt. Hon tyckte de var lite läskigt men efter en liten stund la hon sig ner och tittade på folk.  Hon charmade flera stycken på bussen genpm att lägga huvudet på sne och ta fram sin allra sötaste blick. När vi skulle av var det inga problem hon gick glatt ner för trappan.

Hon hade lite sjå när vi klivit av och de var så mycket människor inte för att hon var rädd, tvärt om. Hur skall jag hinna hälsa på alla människor???!!! Svansen snurrade som en propeller och öronen fälldes bakåt.

Vi åt en god middag och drack gott vin.

Bussresan hem gick oxå bra men hon ville inte kliva ombord så jag lyfte in henne.