I går så for jag och Sirrah ut till stava där Frida huserar med alla sin rottisflickor och sin underbara boxergubbe Willy. Vi träffades och la spår. Det var så länge sedan jag la spår till lilla damen så det var spännande o se hur det skulle gå. Ja la även ett spår till Fridas Beanie.

Det blir mörkt fort nu, så spåret hann bara ligga en timme.

Sirrah jobbade bra men ringade ganska mycket och gick tillbaka för att säkra men vi jobbade oss framåt i god fart. Det är nog dax att börja jobba med spårapporter nu.

Det hann bli ritigt mörkt innan Frida o Beanie kom iväg. Ett riktigt mörkerspår  blev det för dem och efter lite trassel i början så gick det riktigt bra. Ett par gånger frågade Frida om vi var på rätt väg och i ärlighetens namn var det så mörkt att jag hade ritigt svårt att se men vi kom ju till slutet och Bönan missade bara en apport. Duktig tjej!!!

Efter en härlig om än lite mörk eftermiddag i skogen for jag med tillbaka till Casa Deveritas och blev bjuden på en härlig middag med lax, bakad potatis och romsås. Mums.

Sirrah fick följa med in och sitta i hundrummet. När vi klev in på tomten( Fridas hundar var då inne i huset) så blev Sirrah ganska så spänd och gick små muffande så skägget fladdrade hela vägen upp till huset. Det var nog med skräck blandad förtjusning som hon blev transporterad till hundrummet. Det var inte så poppis att sitta instängd , hon satt pep ynkligt hela tiden. För det var riktigt fräckt att lämna henne där tyckte hon, hon som är så söt!!

Fridas son Jeppe som ju lever bland hundar blev dock jätte förtjust i min lilla ulltott. HUND!!! Ropade han och dansade en liten dans framför grinden till hundrummet.